Skattenyheter

Publicerad 23 juni 2025

Regeringen har beslutat att ge Skatteverket och Naturvårdsverket i uppdrag att gemensamt göra en översyn och analys av skatten på avfall.

Skatten på avfall infördes 2000 och syftar till att motverka uppkomst av avfall och styra avfall från deponering mot annan hantering. Styrmedel på avfallsområdet är viktiga för att bidra till styrning mot en cirkulär ekonomi.

– Det är hög tid att vi ser över deponiskatten. Det finns tecken på att skatten bidrar till att avfall hanteras sämre ur miljösynpunkt, därför får nu myndigheterna detta uppdrag, säger finansminister Elisabeth Svantesson.

– Det är viktigt att styrmedel som ska ge incitament till hållbar resursanvändning är effektiva och verkningsfulla. Omställningen till en cirkulär ekonomi har en stor potential att minska resursanvändningen och därmed begränsa klimat- och miljöpåverkan, säger klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari.

En översyn av skatten på avfall har efterfrågats av aktörer inom avfallshanteringsbranschen. Flera statliga utredningar och myndigheter har också rekommenderat en generell översyn eller utvärdering av avfallsskatten.

Skatteverket och Naturvårdsverket får därför i uppdrag att göra en översyn av avfallsskatten och analysera skattens miljöstyrande effekt samt vid behov föreslå förändringar och lämna nödvändiga författningsförslag.

Uppdraget ska redovisas senast den 1 juli 2026.

Presskontakt

Klara Söderberg
Pressekreterare hos finansminister Elisabeth Svantesson
Telefon (växel) 08-405 10 00
Mobil 076-108 90 82
e-post till Klara Söderberg

Niki Westerberg
Pressekreterare hos klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari
Telefon (växel) 08-405 10 00
Mobil 070-250 59 40
e-post till Niki Westerberg

Punkt Markering: Finansdepartementets pressmeddelanden Tweet

Högsta förvaltningsdomstolen meddelade den 26 maj 2025 följande dom (mål nr 307-24 och 308­-24). 

Bakgrund

1. Ett bolag som bedriver näringsverksamhet ska vid beräkningen av resultatet av verksamheten dra av de utgifter som bolaget haft för att förvärva och bibehålla inkomsterna i verksamheten som kostnad. Vidare får avdrag göras för den ingående mervärdesskatt som hänför sig till sådana utgifter. 

2. OneMed Sverige AB (OneMed) är ett rörelsedrivande bolag inom OneMed-koncernen. Bolagets verksamhet består i partihandel med medicinsk utrustning och apoteksvaror. Under 2018 anlitade OneMeds moderbolag, OneMed Holding AB (Holding), ett konsultbolag med uppdrag att effektivisera OneMeds verksamhet och förbättra dess lönsamhet inför en avyttring av koncernen. Syftet med de inköpta konsulttjänsterna var att de skulle leda till att värdet på OneMed-koncernen steg och på så sätt maximera ägarnas vinst när koncernen avyttrades. Konsultbolagets arvode baserades till viss del på priset vid en sådan avyttring. OneMed-koncernen av­yttrades under 2019. Holding fakturerades konsultarvodet och vidarefakturerade arvodet till OneMed. 

3. OneMed medgavs enligt grundbeslut avdrag vid inkomst­beskattningen för konsultarvodet på ca 43 miljoner kr och vid mervärdesbeskattningen för den ingående mervärdesskatt på strax under 11 miljoner kr som var hänförlig till arvodet. 

4. Efter omprövning beslutade Skatteverket att neka OneMed av­drag för konsultarvodet vid inkomstbeskattningen och den ingående skatten vid mervärdesbeskattningen, samt påförde skattetillägg avseende mervärdesskatten. Som motivering angavs följande. Kon­sultarvodet är ingen kostnad i bolagets verksamhet utan i stället de tidigare ägarnas kostnad för försäljningen av OneMed-koncern­en. Syftet med konsultuppdraget har varit att ägarna vid en försäljning av koncernen skulle få ett så högt pris som möjligt. Konsultbolaget skulle inte ha fått fullt betalt om ägarna till koncernen inte hade fått önskat pris. Det är ägarna som har gett uppdraget till konsultbolaget och det framgår att uppdraget hade en tydlig inriktning på för­säljningen av koncernen. 

5. OneMed överklagade till Förvaltningsrätten i Göteborg och vidare till Kammarrätten i Göteborg som båda gjorde samma bedömning som Skatteverket.

Yrkanden m.m.

6. OneMed Sverige AB yrkar att avdrag ska medges för konsult­arvodet och den ingående mervärdesskatten i enlighet med ingivna deklarationer samt att beslutet om skattetillägg ska upphävas. Bolaget yrkar vidare ersättning för kostnader i förvaltningsrätten, kammarrätten och Högsta förvaltningsdomstolen med sammanlagt 585 805 kr. Bolaget anför följande. 

7. Konsulttjänsterna har avsett åtgärder för att minska bolagets kostnader och därmed öka dess beskattningsbara resultat och de har inte till någon del avsett själva avyttringen av OneMed-koncernen. Konsultarvodet har belastat bolagets resultat och det är ostridigt att arvodet är av sådan karaktär att det skulle ha varit avdragsgillt i näringsverksamheten om det hade saknat koppling till ägarnas av­yttring av koncernen. 

8. Skatteverket anser att överklagandet ska avslås men vitsordar att bolaget beviljas ersättning för kostnader med sammanlagt 315 000 kr. Skatteverket anför följande. 

9. Det får förutsättas att ägarna hade ett avgörande inflytande över avtalet med konsultbolaget. Konsultuppdraget var hårt knutet till ägarna och en i tiden närliggande försäljning av OneMed-koncernen. Avtalet och de faktiska omständigheterna talar för att konsultuppdraget i första hand har ingåtts för att tillgodose ägarnas önskemål om avkastning och att det var ett led i försäljningen av OneMed-koncernen.

Skälen för avgörandet
Frågan i Högsta förvaltningsdomstolen

10. Frågan är om utgifter för konsulttjänster som avser effektiv­iseringen av ett företags verksamhet inför avyttringen av den koncern som företaget ingår i utgör en kostnad i företagets näringsverksamhet eller om utgifterna är hänförliga till avyttringen av koncernen.

Rättslig regleringm.m.

11. För inkomstslaget näringsverksamhet gäller enligt 16 kap. 1 § första stycket inkomstskattelagen (1999:1229) att utgifter för att förvärva och bibehålla inkomster ska dras av som kostnad. 

12. Den 1 juli 2023 trädde mervärdesskattelagen (2023:200) i kraft. Av övergångsbestämmelserna till den lagen följer att det är den tidigare mervärdesskattelagen (1994:200) som är tillämplig. Enligt 8 kap. 3 § första stycket i 1994 års lag får den som bedriver en verksamhet som medför skattskyldighet göra avdrag för den ingående skatt som hänför sig till förvärv eller import i verksamhet­en. Motsvarande bestämmelse finns i den nya lagen.

Högsta förvaltningsdomstolens bedömning
Inkomstskatt 

13. Av utredningen i målen framgår att OneMed har betalat för tjänster som konsultbolaget utfört och tillhandahållit OneMed. Tjänsterna har bestått i att göra en genomgång av OneMeds kostnadsstruktur och funktioner, identifiera möjliga besparingar samt föreslå, och vara behjälplig med genomförandet av, konkreta kostnadsbesparingsåtgärder. Arvodet var till viss del beroende av att försäljningen av OneMed-koncernen genomfördes inom viss tid och till visst pris. Konsulttjänsterna köptes främst med anledning av att de dåvarande ägarna skulle avyttra OneMed-koncernen. 

14. Skatteverket anser att konsultkostnader av det nu redovisade slaget och med det syftet inte utgör utgifter för att förvärva och bibehålla inkomster i bolagets näringsverksamhet utan är hänförliga till ägarnas försäljning av koncernen. 

15. Uttrycket ”utgifter för att förvärva och bibehålla inkomster” inbegriper inte endast sådana utgifter som har ett samband med näringsidkarens intäkter, dvs. som avser förvärv av varor och tjänster för att skaffa intäkter, utan även sådana utgifter som avser åtgärder för att minska utgifter i verksamheten (se t.ex. RÅ 1986 ref. 128). Det är således tillräckligt för rätten till avdrag att utgiften har samband med näringsidkarens verksamhet. När det gäller ett aktiebolag föreligger vidare en klar presumtion för att dess utgifter uppfyller villkoret för avdragsrätt (jfr RÅ 2000 ref. 31). 

16. I målen aktuella tjänster har avsett OneMeds verksamhet. Det förhållandet att ägarna av OneMed-koncernen har gynnats ekonomiskt av effektiviseringen av OneMeds verksamhet och dess ökade lönsamhet saknar betydelse eftersom det ligger i sakens natur att ett bolags lönsamhet – eller bristande lönsamhet – alltid avspeglas i värdet på aktierna i bolaget. Att det var OneMeds moderbolag som anlitade konsultbolaget inför en förestående avyttring av OneMed-koncernen och att konsultarvodet delvis var beroende av vilket pris som uppnåddes vid avyttringen saknar också betydelse. 

17. Av det anförda följer att utgifterna för konsulttjänsterna utgör en kostnad i OneMeds näringsverksamhet. Bolaget ska därför med­ges avdrag för utgifterna. Underinstansernas avgöranden vad avser inkomstskatt ska således upphävas. 

Mervärdesskatt och skattetillägg 

18. Eftersom utgifterna för konsulttjänsterna utgör en kostnad i OneMeds verksamhet ska avdrag medges även för den ingående mervärdesskatt som är hänförlig till utgifterna. Underinstansernas avgöranden vad avser mervärdesskatt och skattetillägg ska således också upphävas.

Ersättning för kostnader 

19. OneMed har fått bifall till sitt överklagande och målen avser en fråga som har betydelse för rättstillämpningen. Bolaget har därför rätt till ersättning för sina kostnader i målen. 

20. Vid en sammantagen bedömning finner Högsta förvaltnings­domstolen att yrkat belopp är skäligt.

Högsta förvaltningsdomstolens avgörande

Högsta förvaltningsdomstolen upphäver underinstansernas av­göranden om inkomstskatt, mervärdesskatt och skattetillägg samt förvaltningsrättens och kammarrättens avgöranden om ersättning för kostnader i förvaltningsrätten och kammarrätten. 

Högsta förvaltningsdomstolen beviljar OneMed Sverige AB ersätt­ning för kostnader i förvaltningsrätten, kammarrätten och Högsta förvaltningsdomstolen med 585 805 kr.

I avgörandet deltog justitieråden Jermsten, Knutsson, Baran, Nilsson och Westberg. Föredragande var justitiesekreteraren Gustav Granholm.

______________________________

Förvaltningsrätten i Göteborg (2023-03-22, ordförande Jarnevall):

Av utredningen i målen framgår ostridigt följande. Bolaget var dotterbolag till One MedHolding AB, som i sin tur var dotterbolag till OneMed AB, vilket ägdes av det brittiska bolaget 3i. En avyttring av koncernen var planerad och föranledd av att bolagets största kund avslutat sitt kontrakt. För att bl.a. maximera vinsten vid en försäljning anlitade OneMed Holding AB ett konsultbolag vars arvode delvis utgick enbart under förutsättning att en avyttring kom till stånd. Enligt avtalet med konsulten bestod konsulternas uppdrag i huvudsak av att förstärka bolagets likviditet och minska kostnader. OneMed Holding AB har vidarefakturerat kostnader för konsulttjänsterna till bolaget.

Det förvaltningsrätten i huvudsak har att pröva är om bolaget ska med­ges avdrag för kostnad och ingående mervärdesskatt avseende det konsult­arvode som OneMed Holding AB har vidarefakturerat till bolaget. 

Skatteverkets beslut är fattat inom ramen för det ordinarie förfarandet. Huvudprincipen är då att bevisbördan ligger på den skattskyldige beträffande avdrag (RÅ 2001 ref 22 I och II). Utredningen och bevisningen måste ha sådan kvalitet att det framstår som sannolikt att det förhåller sig på det sätt som den skattskyldige påstår. 

Inkomstbeskattning och mervärdesskatt 

Utgifter för att förvärva och bibehålla inkomster i en näringsverksamhet ska dras av som kostnad vid inkomstbeskattningen (16 kap. 1 § inkomst­skattelagen [1999:1229]). 

Enligt praxis kan vissa inkomster och utgifter anses ha ett sådant samband med avyttring eller förvärv av tillgångar att de inte ska beaktas vid den löpande beskattningen utan i stället ingå i kapitalvinstberäkningen när tillgången avyttras. 

Ett bolags kostnader som direkt sammanhänger med förvärv av aktier i andra bolag, däri inräknat kostnader för samarbetsavtal eller liknande överenskommelser som utgör ett led i aktieförvärvet, får inte dras av som en löpande utgift i näringsverksamheten (Högsta förvaltningsdomstolens avgöranden RÅ 1970 Fi 2071, RÅ 1992 ref. 55 och RÅ 1994 ref. 18 samt prop. 1996/97:154 s. 45 ff). 

Om en utgift inte direkt sammanhänger med upprättandet av förvärvs­avtal vid förvärv av aktier, eller på annat sätt har haft betydelse för att ett aktieförvärv ska komma till stånd, utgör utgiften inte ett led i förvärvet (HFD 2018 ref. 37).

Den som bedriver en verksamhet som medför skattskyldighet får göra avdrag för ingående mervärdesskatt som hänför sig till förvärv i verksam­heten (8 kap. 3 § mervärdesskattelag [1994:200]). 

Förvaltningsrättens bedömning. 

Konsultuppdraget bestod bl.a. av att förstärka bolagets likviditet och minska kostnader. Även om konsultavtalet är ett i förhållande till av­yttringen självständigt avtal och utförda tjänster har varit till nytta för bolaget, har utgifterna sannolikt haft betydelse för och varit ett led i den avyttring av koncernen som kommit till stånd på så sätt att utgifterna inte är att hänföra till löpande kostnader i bolagets verksamhet. Förvaltnings­rätten har vid denna bedömning beaktat att ägarbolaget haft en avsikt att avyttra koncernen, att det bakomliggande syftet med konsultuppdraget ostridigt varit att maximera vinsten vid denna avyttring, att uppdrags­tagarens ersättning i inte obetydlig omfattning varit villkorad av att en försäljning av koncernen kom till stånd, samt den korta tidsrymd som förflutit mellan avtalets ingående och 3i:s avyttring av aktierna. Eftersom bolaget därmed inte gjort sannolikt att det är fråga om utgifter i bolagets verksamhet kan bolaget varken medges kostnadsavdrag eller avdrag för ingående mervärdesskatt. 

Överklagandet ska därför avslås i denna del. 

Skattetillägg 

Skattetillägg ska bl.a. tas ut av den som på något annat sätt än muntligen under förfarandet har lämnat en oriktig uppgift till ledning för egen beskattning. En uppgift ska anses vara oriktig om det klart framgår att en lämnad uppgift är felaktig, eller om en uppgift som ska lämnas till ledning för beskattningen har utelämnats (49 kap. 4-5 §§ skatteförfarandelagen (2011:1244), SFL).

Skatteverket har bevisbördan för att oriktig uppgift lämnats. Beviskravet är högre än vad som gäller vid det ordinarie förfarandet (prop. 2002/03:106 s. 233), och kan benämnas som mycket sannolikt. 

Om det är oskäligt att ta ut avgiften med fullt belopp kan hel eller delvis befrielse från skattetillägg medges (51 kap. 1 § SFL). 

Genom att redovisa ingående mervärdesskatt med för höga belopp har bolaget, även med beaktande av det högre beviskrav som gäller, lämnat oriktig uppgift som medför att skattetillägg ska tas ut. Vad bolaget anför medför inte att det framstår som oskäligt att påföra skattetillägg. Inte heller i övrigt har något skäl för befrielse från skattetillägg kommit fram. 

Överklagandet ska därmed avslås även i denna del. 

Ersättning för kostnader 

Skattskyldig som haft kostnader för ombud, biträde, utredning eller annat som han eller hon skäligen behövt för att ta tillvara sin rätt, har rätt till ersättning om yrkandena bifalls helt eller delvis, om ärendet eller målet avser en fråga av betydelse för rättstillämpningen eller om det finns syn­nerliga skäl för ersättning (43 kap. 1 §, skatteförfarandelag, SFL). 

Bolaget har inte vunnit bifall till sina yrkanden, varför ersättning inte kan utgå på denna grund. Frågorna i målen är inte av sådan art att de kan anses ha betydelse för rättstillämpningen och det finns inte heller synnerliga skäl för ersättning. Bolaget har därför inte rätt till ersättning för ombudskostnader, varken hos Skatteverket eller i förvaltningsrätten. Bolagets överklagande och yrkande om ersättning ska därför avslås.

– Förvaltningsrätten avslår överklagandet. 

Förvaltningsrätten avslår yrkandet om ersättning för kostnader i förvaltningsrätten.

Kammarrätten i Göteborg (2023-11-15, Falkendal, Fröberg och Mårdberg):

Huvudfrågan är om bolaget har rätt till kostnadsavdrag och avdrag för ingående mervärdesskatt för kostnader för konsulttjänster som bolagets moderbolag vidarefakturerat till bolaget. Det är bolaget som ska göra sannolikt att kostnaderna är att hänföra till bolagets verksamhet. 

Kammarrätten anser att utredningen visar att konsultavtalet från den 18 januari 2018 mellan OneMed Holding AB och Qvartz AB huvud­saklig­en har ingåtts för att ägarna till OneMed-koncernen, 3i Investors, ska få ut maximalt värde vid en framtida försäljning. De uppgifter som lämnats av bolaget och vittnet A.P. vid den muntliga förhandlingen förändrar inte den bedömningen. Det förhållandet att Success Fee enligt avtalet endast skulle utgå vid en avslutad försäljning, senast den 31 mars 2020, samt kopplades till storleken på försäljningspriset, talar med styrka för att kostnaderna för avtalet varit ett led i aktieförsäljningen. Det kan därmed konstateras att avtalet lett till att aktieförsäljningen genomfördes (jfr RÅ 1970 Fi 2071 och RÅ 1992 ref. 55) och att över hälften av konsultkostnaden avser Success Fee, beräknat på försäljningspriset. Konsultarvodet får mot den bakgrunden anses vara en kostnad för avyttring av koncernen och inte en avdragsgill driftskostnad för bolaget. Skatteverket har därmed haft fog för sitt beslut att vägra bolaget kostnadsavdrag för konsultkostnaderna samt avdrag för den ingående mervärdesskatt som belöper på dessa kostnader. 

Skattetillägg

Kammarrätten anser att det klart framgår att OneMed Sverige AB genom att göra avdrag för ingående mervärdesskatt med för höga belopp har lämnat oriktig uppgift i skattedeklarationen. Det finns därför grund för att påföra bolaget skattetillägg. 

Fråga är då om det finns skäl för befrielse från skattetillägg. Den sammanlagda handläggningstiden uppgår nu till drygt 3 år, varav cirka 2 år avser handläggningen i förvaltningsrätten. Handläggningstiden är dock, med hänsyn till målens karaktär, inte att anse som så lång att det framstår som oskäligt att ta ut skattetillägg med fullt belopp. Inte heller i övrigt finns grund för befrielse från skattetillägget. 

Ersättning för kostnader

OneMed Sverige AB förlorar målen. Det finns inte heller någon annan grund för ersättning, vare sig hos Skatteverket, i förvaltningsrätten eller i kammarrätten.

– Kammarrätten avslår överklagandet och yrkandet om ersättning för kostnader i kammarrätten.

Punkt Markering: Högsta förvaltningsdomstolens referatmål Tweet

Publicerad 19 juni 2025

Regeringen har beslutat om en ny förordning som anger att myndigheter under regeringen ska informera anställda om arbetsgivaravgifter och allmän löneavgift. Syftet med den nya förordningen är att öka transparensen till den enskilde om de skatter och avgifter som betalas in i samband med lönen.

Ett transparent skattesystem är viktigt såväl ur ett demokratiskt perspektiv som för legitimiteten i systemet. Skatter och avgifter som en arbetsgivare betalar in för en arbetstagare bör redovisas på ett samlat, tydligt och öppet sätt. Enligt den nya förordningen ska anställda vid myndigheter under regeringen informeras om de arbetsgivar­avgifter och den allmänna löneavgift som arbetsgivaren betalar till följd av anställningen.

– Staten visar nu vägen för ökad transparens om skatter och avgifter till sina anställda. Vår förhoppning är att fler arbetsgivare i Sverige tar efter, säger civilministern Erik Slottner.

Förordning om statliga myndigheters skyldighet att informera anställda om arbetsgivaravgifter och allmän löneavgift bygger på förslagen i promemorian En skyldighet att informera anställda vid myndigheter under regeringen om arbetsgivaravgifter och allmän löneavgift. Omkring 295 000 statsanställda berörs av förordningen.  

Förordningen träder i kraft den 1 juli 2026.

Presskontakt

Erika Svanström
Pressekreterare hos civilminister Erik Slottner
Telefon (växel) 08-405 10 00
Mobil 076-648 65 48
e-post till Erika Svanström

Punkt Markering: Finansdepartementets pressmeddelanden Tweet

Skatteverkets åtgärder att registrera en tidigare ägares uppskovsbelopp avseende en bostad på en ny ägare av bostaden samt att informera denne om registreringen har inte ansetts utgöra förvaltningsbeslut.

67 kap. 2 § skatteförfarandelagen (2011:1244) och 41 § förvalt-ningslagen (2017:900)

Högsta förvaltningsdomstolen meddelade den 9 maj 2025 följande dom (mål nr 4666-24).

Bakgrund

1. Den som säljer sin bostad med vinst och köper en ersättnings-bostad får under vissa förutsättningar göra avdrag för ett uppskovs-belopp. Detta innebär att beskattningen av kapitalvinsten vid en bostadsförsäljning helt eller delvis kan skjutas upp till en senare tidpunkt.
2. Uppskovsbeloppet ska återföras till beskattning när ersätt-ningsbostaden avyttras. Att en bostad övergår till någon annan genom bodelning med anledning av äktenskapsskillnad eller på grund av att ett samboförhållande upphör räknas inte som avyttring. Då gäller i stället kontinuitetsprincipen och uppskovsbeloppet över-förs till den nya ägaren. Den nya ägaren ska senast när han eller hon avyttrar bostaden återföra uppskovsbeloppet till beskattning.
3. För att kunna kontrollera hanteringen av beviljade uppskov för Skatteverket ett särskilt s.k. uppskovsregister.
4. S.B. förvärvade hälften av en fastighet från sin före detta sambo genom bodelning. För honom hade fastigheten räknats som ersättningsbostad för en bostad som han hade sålt, och han hade beviljats avdrag för uppskovsbelopp. Han lämnade uppgift till Skatteverket om S.B:s förvärv av fastigheten.
5. Skatteverket ändrade uppgifterna i uppskovsregistret på så sätt att tidigare ägares uppskovsbelopp registrerades på S.B. samt skickade därefter ett meddelande till henne i vilket hon informera-des om registreringen och om innebörden av uppskovet.
6. S.B. överklagade till Förvaltningsrätten i Växjö. Förvaltnings-rätten ansåg att varken registreringen av uppskovsbeloppet på S.B. eller meddelandet till henne var något överklagbart beslut. Över-klagandet avvisades därför. Kammarrätten i Jönköping gjorde, efter att S.B. hade överklagat dit, samma bedömning som förvaltnings-rätten.

Yrkanden m.m.

7. S.B. yrkar att målet ska återförvisas till förvaltningsrätten för prövning i sak och anför följande. Bodelningen innebar att hon skulle utge ett större belopp som ersättning för fastigheten. Ersätt-ningen bestämdes utan hän-syn till uppskovsbeloppet. Hon fick kännedom om uppskovsbeloppet – som är belastat med en latent skatteskuld – först i och med Skatteverkets meddelande.
8. Skatteverket anser att överklagandet ska avslås.

Skälen för avgörandet

Frågan i Högsta förvaltningsdomstolen

. Frågan är om Skatteverkets åtgärder att registrera en tidigare ägares uppskovsbelopp avseende en bostad på en ny ägare av bostaden samt att informera denne om registreringen utgör förvaltningsbeslut som får överklagas.

Rättslig reglering m.m.

10. I 47 kap. inkomstskattelagen (1999:1229) finns bestämmelser om avdrag för uppskovsbelopp vid avyttring av bl.a. privatbostads-fastigheter. Den som tar upp en kapitalvinst på grund av en av-yttring av en bostad och som har förvärvat eller ska förvärva en ersättningsbostad med avsikt att bo i den får enligt 2 § göra avdrag för ett uppskovsbelopp.
11. Enligt 11 § första stycket ska uppskovsbeloppet återföras till beskattning vid avyttring av ersättningsbostaden. Enligt tredje stycket likställs det med avyttring när bostaden övergår till någon annan genom arv, testamente, gåva eller bodelning. Avyttring anses dock inte ha skett vid övergång genom t.ex. bodelning med anledning av upphörande av ett samboförhållande, äktenskaps-skillnad eller makens eller sambons död.
12. I 44 kap. 21 § första stycket anges att om en tillgång förvärvas genom arv, testamente, gåva, bodelning eller på liknande sätt, inträder förvärvaren i den tidigare ägarens skattemässiga situation.
13. Enligt 6 § andra stycket förvaltningslagen (2017:900) ska en myndighet lämna enskilda sådan hjälp att de kan ta till vara sina intressen. Hjälpen ska ges i den utsträckning som är lämplig med hänsyn till frågans art, den enskildes behov av hjälp och myndig-hetens verksamhet.

Högsta förvaltningsdomstolens bedömning

14. Den fråga som Högsta förvaltningsdomstolen ska ta ställning till är om Skatteverkets åtgärder att registrera uppskovsbeloppet på S.B. samt att informera henne om detta utgör förvaltningsbeslut som får överklagas.

15. I de författningar som reglerar Skatteverkets verksamhet finns bestämmelser om vilka beslut av myndigheten som får över-klagas. Beträffande den nu aktuella situationen saknas reglering. För att avgöra om Skatteverkets åtgärder ska kunna bli föremål för prövning av allmän förvaltningsdomstol måste det därför under-sökas om åtgärderna utgör förvaltningsbeslut enligt allmänna förvaltningsrättsliga principer (HFD 2024 ref. 1 punkt 21).

16. Myndigheters verksamhet i förhållande till enskilda brukar delas in i dels ärendehandläggning, som utmynnar i ett förvaltnings-beslut, dels faktisk verksamhet, som inte leder till ett beslut utan endast innebär att viss verksamhet bedrivs eller att praktiska åtgärder vidtas (HFD 2022 ref. 31 punkt 20).
17. Det som är avgörande för om ett ställningstagande kan be-traktas som ett förvaltningsbeslut är om det innefattar ett uttalande varigenom en myndighet vill påverka andra förvaltningsorgans eller enskildas handlande, dvs. om det är avsett att vara handlings-dirigerande. Det är uttalandets syfte och innehåll som avgör dess karaktär av förvaltningsbeslut, inte dess yttre form (HFD 2020 ref. 12 punkt 33, jfr även HFD 2019 ref. 21 punkt 22). I rättspraxis har det ställts tämligen låga krav för att en åtgärd ska betraktas som ett förvaltningsbeslut (HFD 2020 ref. 12 punkt 34 och där anmärkta rättsfall).
18. Av förarbetena till förvaltningslagen framgår att när en myndighet lämnar upplysningar och råd med stöd av den allmänna bestämmelsen om service i förvaltningslagen anses detta inte ge uttryck för ett beslut i förvaltningsrättslig mening, trots att informationen kan påverka mottagarens handlande. Skälet för detta synsätt är att den information som lämnas genom myndighetens faktiska handlande i ett sådant fall innefattar ett besked som adressaten inte nödvändigtvis måste följa och som därför inte har ett normerande syfte. Om en myndighet däremot fullgör en särskilt författningsreglerad uppgift att lämna råd och upplysningar anses dock myndighetens åtgärder innefatta handläggning av ett ärende (prop. 2016/17:180 s. 24 f.).
19. Skatteverkets åtgärd att göra en registrering i uppskovs-registret är en följd av den civilrättsliga överenskommelsen om bodelning som S.B. har träffat med sin före detta sambo. Bodelning-en innebar att hon förvärvade hälften av den aktuella fastigheten. I enlighet med kontinuitetsprincipen har hon genom förvärvet trätt in i överlåtarens skattemässiga situation (44 kap. 21 § inkomstskatte-lagen). Effekten av registreringen är att uppskovsregistret upp-daterats så att Skatteverket kan kontrollera att uppskovsbeloppet blir korrekt hanterat (jfr 49 kap. 10 e § 3 skatteförfarandelagen [2011:1244]).
20. Det meddelande som Skatteverket har skickat innehåller information om registreringen och om vad som enligt 47 kap. inkomstskattelagen gäller för uppskov med beskattning av en kapitalvinst vid avyttring av en privatbostadsfastighet. Meddel-andet rymmer inte några självständiga ställningstaganden eller bedömningar från Skatteverkets sida. Det har inte heller förelegat en skyldighet enligt någon specialförfattning för Skatteverket att informera S.B. om registreringen. Meddelandet får därmed betrak-tas som en serviceåtgärd enligt 6 § andra stycket förvaltningslagen.
21. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar att de åtgärder som Skatteverket vidtagit inte utgör ärendehandläggning, som utmynnat i förvaltningsbeslut, utan är att betrakta som faktisk verksamhet i form av dels registervård, dels service. Det var alltså riktigt av förvaltningsrätten att avvisa överklagandet.
22. Överklagandet ska avslås.

Högsta förvaltningsdomstolens avgörande

Högsta förvaltningsdomstolen avslår överklagandet.

I avgörandet deltog justitieråden Jermsten, Knutsson, von Essen, Nilsson och Westberg. Föredragande var justitiesekreteraren Erika Karlsson.
______________________________

Förvaltningsrätten i Växjö (2023-12-13, Tunbjer):

Skatteverkets beslut i en fråga som har betydelse för beskattningen eller något annat förhållande mellan en enskild och det allmänna får överklagas av den som beslutet gäller. Den som beslutet gäller får överklaga även om beslutet inte är till nackdel för denne (jfr 67 kap. 2 § skatteförfarandelagen [2011:1244]).
Skatteverket har i ett meddelande underrättat S.B. om att hon vid övertagande av del av fastighet genom benefikt fång även övertagit den tidigare ägarens uppskov.
Förvaltningsrätten kan konstatera att S.B. uttryckligen överklagat inkomstår 2021. Hennes argumentation rör emellertid uteslutande att hon i samband med bodelningen genom registrering hos Skatteverket fått sambons tidigare okända latenta kapitalvinst överförd till sig såsom ett uppskovsbelopp. Eftersom några beskattningskonsekvenser avseende det aktuella uppskovet inte finns för inkomstår 2021 tolkar förvaltningsrätten att S.B. snarare motsätter sig att hon registrerats för uppskovsbeloppet som sådant.
Frågan är om det är något som S.B. härigenom kan överklaga. Det meddelande som S.B. fått tillsänt sig kan inte anses innebära att Skatte-verket fastställt ett slutligt uppskovsbelopp för S.B. Det är i stället fråga om information till henne om att uppskovsbeloppet hänförligt till aktuell
fastighet ska föras över till henne. Inte heller utgör själva registreringen av uppskovsbeloppet enligt förvaltningsrätten ett överklagbart beslut. Frågan om återföring av uppskovsbelopp vid försäljning kan S.B. istället få prövad först i samband med Skatteverkets beslut om årlig beskattning när återföring väl sker.
Skatteverkets meddelande eller registrering utgör mot denna bakgrund inte överklagbara beslut. Inte heller är det möjligt för S.B. att överklaga ett eventuellt beslut som fattats avseende hennes tidigare sambo. Över-klagandet ska därför avvisas.
– Förvaltningsrätten avvisar överklagandet.
Kammarrätten i Jönköping (2024-06-19, Bengtsson, Fränngård och Molde):
Kammarrätten instämmer i förvaltningsrättens bedömning att varken registreringen av uppskovsbeloppet eller Skatteverkets meddelande om detta utgör överklagbara beslut. Överklagandet ska därför avslås.
– Kammarrätten avslår överklagandet.

Punkt Markering: Högsta förvaltningsdomstolens referatmål Tweet