Skattenyheter

Fråga om ett särskilt vistelsemönster innebär att stadigvarande vistelse i Sverige föreligger.

HFD 2025 ref. 41 offentliga källor ons, 09/17/2025 - 11:12 Punkt Markering Högsta förvaltningsdomstolens referatmål

Med uttrycket pengar i bestämmelserna om framskjuten beskattning vid andelsbyten avses kontant betalning.

Referat

Högsta förvaltningsdomstolen meddelade den 19 juni 2025 följande dom (mål nr 4639-24).

Bakgrund

1. Kapitalvinst ska enligt huvudregeln tas upp till beskattning det år en tillgång avyttras. Ett byte av tillgångar anses vara en form av avyttring. 

Med uttrycket pengar i bestämmelserna om framskjuten beskattning vid andelsbyten avses kontant betalning.

Referat

Högsta förvaltningsdomstolen meddelade den 19 juni 2025 följande dom (mål nr 4639-24).

Bakgrund

1. Kapitalvinst ska enligt huvudregeln tas upp till beskattning det år en tillgång avyttras. Ett byte av tillgångar anses vara en form av avyttring. 

2. Om ett byte avser andelar i företag kan bytet under vissa förutsättningar omfattas av särskilda bestämmelser om framskjuten beskattning. Enligt dessa bestämmelser beskattas inte avyttringen av de bortbytta andelarna det år bytet sker, utan beskattningen skjuts fram till dess att de andelar som har tagits emot vid bytet avyttras. Bestämmelserna gäller vid andelsbyten där en fysisk person är säljare och ett företag är köpare och där ersättningen för de bortbytta andelarna lämnas i form av andelar i det köpande företaget. Ersättning får även till en del lämnas i pengar, men den delen beskattas i så fall det år bytet sker. 

3. R.L. ägde hälften av aktierna i två olika bolag, Unikaboxen Stockholm AB och Unikaboxen Sverige AB. I september 2020 bytte både han och den andre ägaren av Unikaboxen Stockholm sina aktier i det bolaget mot nyemitterade aktier i Unikaboxen Sverige. Unikaboxen Stockholm blev därmed ett helägt dotterbolag till Unikaboxen Sverige. Av beslutet av bolagsstämman i det sist­nämnda bolaget framgår att ersättningen till aktietecknarna bestod av dels de nyemitterade aktierna, dels ett kontantbelopp om tio miljoner kronor. 

4. Samma dag som aktierna tecknades ställde Unikaboxen Sverige ut skuldebrev till R.L. och den andre aktietecknaren om vardera fem miljoner kronor. I skuldebreven anges den ränta som löper på skuldebrevet, att betalning ska ske senast två månader efter anfordran, att Unikaboxen Sverige kan lösa hela eller delar av skulden i förtid samt att skuldebrevet inte får överlåtas utan den andra partens medgivande. 

5. R.L. yrkade att bytet skulle beskattas enligt bestämmelserna om framskjuten beskattning vid andelsbyten. Skatteverket bedömde dock att utställandet av ett skuldebrev inte kunde betraktas som ersättning som lämnas i pengar. Till följd av det ansåg Skatteverket att förutsättningarna för att tillämpa reglerna om framskjuten beskattning inte var uppfyllda och andelsbytet beskattades därför enligt huvudregeln. 

6. R.L. överklagade till Förvaltningsrätten i Stockholm och anförde att skuldebrevet som sådant inte utgjorde avtalsvillkor avseende andelsbytet. Enligt hans uppfattning var det endast över­låtelseavtalet, dvs. det köpande bolagets beslut om nyemission och de villkor som anges där samt teckningslistan avseende de nya aktierna, som skulle ligga till grund för bedömningen av om bestämmelserna om framskjuten beskattning var tillämpliga. Han anförde vidare att bolaget har löst sin kredit i takt med att likviditet funnits tillgänglig, men att betalningstidpunkten saknar betydelse för frågan om framskjuten beskattning. 

7. Förvaltningsrätten avslog överklagandet med följande moti­vering. Med ersättning i pengar enligt reglerna om framskjuten beskattning vid andelsbyten avses kontant ersättning. I detta fall har någon kontant betalning i enlighet med villkoren i överlåtelse­handlingarna inte skett utan i stället har skuldebrev till förmån för respektive aktietecknare upprättats. Skulden till R.L. var i februari 2022 ännu inte helt reglerad och det har därmed inte varit fråga om en temporär skuld. Det är de verkliga förhållandena som ska ligga till grund för bedömningen och ersättning ska därför anses ha läm­nats dels i form av andelar, dels i form av ett skuldebrev. Reglerna om framskjuten beskattning är därmed inte tillämpliga. 

8. R.L. överklagade vidare till Kammarrätten i Stockholm som instämde i förvaltningsrättens bedömning att med pengar i de aktu­ella bestämmelsernas mening avses kontant ersättning. Eftersom den del av ersättningen som beslutats att lämnas i pengar inte hade erlagts kontant utan genom upprättande av ett skuldebrev ansåg kammarrätten att bestämmelserna inte var tillämpliga och avslog överklagandet.

Yrkanden m.m.

9. R.L. yrkar att andelsbytet ska beskattas enligt bestämmelserna om framskjuten beskattning och begär ersättning för kostnader i Högsta förvaltningsdomstolen med 61 750 kr. 

10. Skatteverket anser att överklagandet ska avslås.

Skälen för avgörandet

Frågan i Högsta förvaltningsdomstolen

11. Frågan är vad som avses med uttrycket ”pengar” i bestäm­melserna om framskjuten beskattning vid andelsbyten.

Rättslig reglering m.m.

12. Av 41 kap. 1 § första stycket inkomstskattelagen (1999:1229) framgår att inkomster i form av kapitalvinster ska beskattas i in­komstslaget kapital. Med kapitalvinst avses enligt 2 § första stycket bl.a. vinst vid avyttring av tillgångar. 

13. Med avyttring avses enligt 44 kap. 3 § bl.a. byte av tillgångar. Av 26 § första stycket följer att kapitalvinst som uppkommer vid ett byte som huvudregel ska tas upp som intäkt det beskattningsår då bytet sker. 

14. I 48 a kap. finns bestämmelser om framskjuten beskattning vid andelsbyten. Av 2 § framgår att med andelsbyte avses att en fysisk person avyttrar en andel i ett företag till ett annat företag. Ersättningen ska vara marknadsmässig och lämnas i form av an­delar i det köpande företaget. Ersättningen får till en del lämnas i pengar.

15. Enligt 48 a kap. 9 och 10 §§ ska den ersättning som lämnas i pengar tas upp som kapitalvinst det beskattningsår då andelsbytet sker medan mottagna andelar ska anses förvärvade för en ersättning som motsvarar det omkostnadsbelopp som gällde för den avyttrade andelen. 

16. Bestämmelser om beskattning av andelsbyten finns också i EU:s s.k. fusionsdirektiv (2009/133/EG). Enligt artikel 1 gäller direktivet endast sådana andelsbyten som berör bolag från två eller flera medlemsstater. Av artikel 8 framgår att ett andelsbyte som uppfyller villkoren i direktivet inte får leda till att säljaren beskattas för tilldelningen av andelar i det förvärvande bolaget. Ett av dessa villkor är enligt artikel 2 e att vederlaget vid bytet utgörs av värde­papper som representerar kapitalet i det förvärvande bolaget samt, i tillämpliga fall, kontant betalning som inte överstiger tio procent av värdet av dessa värdepapper.

Högsta förvaltningsdomstolens bedömning

Skattefrågan

17. Bestämmelserna i 48 a kap. inkomstskattelagen om framskjuten beskattning vid andelsbyten är tillämpliga både på sådana andels­byten som omfattas av fusionsdirektivet och sådana som inte gör det, t.ex. för att bytet inte berör bolag från olika medlemsstater eller för att kontantvederlaget vid bytet överstiger den gräns som anges i direktivet. Tolkningen av de svenska bestämmelserna ska dock även i de sistnämnda fallen så långt det är möjligt göras i överens­stämmelse med vad som följer av direktivet (RÅ 2000 ref. 23). 

18. För att ett andelsbyte ska omfattas av bestämmelserna om framskjuten beskattning gäller enligt 48 a kap. 2 § inkomstskatte­lagen att ersättning får lämnas endast i form av andelar i det köpan­de företaget och pengar. Uttrycket ”pengar” motsvaras i direktivet av uttrycket ”kontant betalning”. En tolkning av den svenska bestämmelsen i ljuset av direktivet leder därmed till att endast sådan ersättning som kan anses utgöra kontant betalning omfattas av uttrycket pengar. 

19. I det nu aktuella fallet har ersättningen – vid sidan av de ny­emitterade andelarna – i överlåtelsehandlingarna bestämts till ett belopp i kronor. Enbart den omständigheten att detta belopp inte omedelbart betalades till R.L., vilket innebar att han i stället fick en fordran på bolaget, kan inte anses innebära att ersättningen inte uppfyller kravet på att vara en kontant betalning. Att ett skuldebrev upprättades i samband med andelsbytet för att manifestera denna fordran utesluter inte heller att ersättningen kan ses som en kontant betalning.

20. Enligt Högsta förvaltningsdomstolens mening kan inne­börd­en av uttrycket kontant betalning emellertid inte utsträckas till att avse betalningsarrangemang som innefattar annat än kortfristiga krediter. I detta fall anger skuldebrevet inte något bestämt förfallo­datum utan löper i stället på obestämd tid. Av utredningen i målet framgår dessutom att bolaget skulle betala av skulden först i takt med att likviditet funnits tillgänglig, dvs. syftet var att ge bolaget något annat än en kortfristig kredit. 

21. En sådan överenskommelse om betalning av ersättningen kan inte jämställas med kontant betalning. Bestämmelserna om fram­skjuten beskattning vid andelsbyten är därför inte tillämpliga. Över­klagandet ska därmed avslås. 

Ersättning för kostnader

22. Frågan i målet är av betydelse för rättstillämpningen och R.L. har därför rätt till skälig ersättning för sina kostnader i Högsta förvaltningsdomstolen. Yrkat belopp är skäligt.

Högsta förvaltningsdomstolens avgörande

Högsta förvaltningsdomstolen avslår överklagandet.

Högsta förvaltningsdomstolen beviljar R.L. ersättning för kostnader i Högsta förvaltningsdomstolen med 61 750 kr.

I avgörandet deltog justitieråden Jäderblom, Ståhl, Classon, Gäverth och Medin. Föredragande var justitiesekreteraren Gustav Granholm.

______________________________

Förvaltningsrätten i Stockholm (2023-11-09, ordförande Andersson):

Frågorna i målet

Huvudfrågan i målet är om reglerna om framskjuten beskattning vid andelsbyte är tillämpliga vid beskattningen av andelsbytet av de 125 aktierna i Unikaboxen Stockholm AB. Vid sin prövning ska förvalt­ningsrätten särskilt bedöma om ersättningen om 5 000 000 kr har lämnats i pengar i den mening som avses i 48 a kap. 2 § inkomstskattelagen. Vidare ska förvalt­ningsrätten även pröva om R.L. ska beviljas ersättning för kostnader i förvaltningsrätten. 

[text här utelämnad]

Är reglerna om framskjuten beskattning vid andelsbyte tillämpliga? 

R.L. har under år 2020 genomfört ett andelsbyte där han bytt 125 av sina aktier i Unikaboxen Stockholm AB (apportegendomen) mot 17 500 ny­emitterade aktier i Unikaboxen Sverige AB (det köpande bolaget) och en ersättning om 5 000 000 kr.

R.L. har fört fram att ersättningen om 5 000 000 kr har lämnats i pengar och att reglerna om framskjuten beskattning därmed är tillämpliga på andelsbytet. Han har gjort gällande att det endast är överlåtelseavtalet, dvs. det köpande bolagets beslut om nyemission och de villkor som anges där samt teckningslistan avseende de nya aktierna, som ska ligga till grund för bedömningen av om reglerna om framskjuten beskattning vid andelsbyte är tillämpliga, eftersom skuldebreven som sådana inte utgör avtalsvillkor avseende avyttringen. 

Förvaltningsrätten konstaterar att det som villkor i överlåtelsehandling­arna anges att de två aktietecknarna (Roger Norberg och R.L.) förutom de nytecknade aktierna även ska erhålla ett kontant belopp om 10 000 000 kr och att betalning av de nya aktierna ska erläggas inom två veckor. Någon kontant betalning i enlighet med dessa villkor har dock inte skett. I stället har två skuldebrev, om vardera 5 000 000 kr till förmån för respektive aktietecknare, upprättats samma dag som överlåtelsehandlingarna upprättades. Skulden till R.L. var i februari 2022 ännu inte helt reglerad. Det har därmed inte varit fråga om någon temporär skuld. Förvaltnings­rätten anser att det oaktat vad som anges i villkoren i överlåtelsehandling­arna är de verkliga förhållandena som ska ligga till grund för bedömningen av den ersättning som har utgått vid andelsbytet och bedömer därför att ersättning har lämnats dels i form av 17 500 andelar i det köpande bolaget, dels i form av ett skuldebrev om 5 000 000 kr. 

Enligt reglerna om framskjuten beskattning vid andelsbyte får en del av ersättningen lämnas i pengar. Förvaltningsrätten anser att med ersättning i pengar avses kontant ersättning. I detta fall har ersättningen lämnats dels i form av andelar i det köpande bolaget Unikaboxen Sverige AB, dels i form av ett skuldebrev. Eftersom en del av ersättningen för apportegendomen lämnats i form av ett skuldebrev är det inte fråga om ett andelsbyte med framskjuten beskattning (se Kammarrätten i Göteborgs dom den 24 maj 2017 i mål nr 6516-16). Reglerna om framskjuten beskattning vid andels­byte kan därför inte anses vara tillämpliga. 

Förvaltningsrätten finner inte skäl att betrakta överlåtelsen av apport­egendomen som något annat än ett andelsbyte. 

Överklagandet ska därmed avslås.

Ersättning för kostnader

Enligt 43 kap. 1 § skatteförfarandelagen (2011:1244) har den som i ett ärende eller mål har haft kostnader för ombud, biträde, utredning eller annat som denne skäligen har behövt för att ta till vara sin rätt, efter ansökan rätt till ersättning om den sökandes yrkanden i ärendet eller målet bifalls helt eller delvis, ärendet eller målet avser en fråga som är av betydelse för rättstillämpningen eller om det finns synnerliga skäl för ersättning.

R.L. har inte vunnit bifall till sin talan och ersättning för kostnader kan därför inte medges på den grunden. Målet avser inte heller någon fråga som är av betydelse för rättstillämpningen och det föreligger inte synner­liga skäl i detta fall. Yrkandet om ersättning för kostnader i förvaltnings­rätten ska därmed avslås.

– Förvaltningsrätten avslår överklagandet och yrkandet om ersättning för kostnader.

Kammarrätten i Stockholm (2024-07-05, Westberg, Börjesson och Söderhjelm):

Inkomstbeskattning

Frågan i målet är om förutsättningarna är uppfyllda för att tillämpa bestäm­melsen i 48 a kap. 2 § inkomstskattelagen om framskjuten beskattning vid andelsbyten. Avgörande för bedömningen är om den ersättning som beslutats till del ska utgå har lämnats i pengar i den mening som avses i bestämmelsen. 

I 48 a kap. inkomstskattelagen finns regler om framskjuten beskattning vid andelsbyten. Bestämmelserna utgör undantag från huvudregeln att skattskyldighet för en kapitalvinst vid avyttring av andelar inträder vid avyttringstidpunkten (jfr 44 kap. 26 § inkomstskattelagen). Med andels­byte avses enligt 2 § ett förfarande som uppfyller villkoren i 5–8 §§ samt följande förutsättningar: 1. En fysisk person (säljaren) ska avyttra en andel (den avyttrade andelen) i ett företag (det avyttrade företaget) till ett annat företag (det köpande företaget). 2. Ersättningen ska vara marknadsmässig och lämnas i form av andelar i det köpande företaget (mottagna andelar). Ersättningen får till en del lämnas i pengar.

Av handlingar som upprättats i samband med en extra bolagsstämma i Unikaboxen Sverige AB den 8 september 2020 framgår bl.a. följande. R.L. ska erhålla 17 500 nyemitterade aktier i Unikaboxen Sverige AB i utbyte mot 125 aktier i Unikaboxen Stockholm AB. R.L. ska erhålla ett kontant belopp om 5 000 000 kr från Unikaboxen Sverige AB. Vid vilken tidpunkt det kontanta beloppet ska erläggas framgår inte. Samma dag har ett skulde­brev om 5 000 000 kr upprättats mellan R.L. och Unikaboxen i Sverige AB.

Kammarrätten ifrågasätter inte att de villkor som framgår av bolags­stämmans beslut ur ett bolagsrättsligt perspektiv uppfyller aktiebolags­lagens krav för ett giltigt andelsbyte. Det innebär emellertid inte att förfarandet uppfyller förutsättningarna för framskjuten beskattning enligt 48 a kap. 2 § inkomstskattelagen. Av bestämmelsens ordalydelse framgår nämligen att det med andelsbyte avses ett förfarande som uppfyller vill­koren i 5–8 §§ samma kapitel och övriga förutsättningar som finns angivna i den aktuella bestämmelsen.

Det finns ingen fastställd definition av vad som avses med ”pengar” i 48 a kap. inkomstskattelagen. Av förarbetena framgår att villkoren för uppskov utformats på i huvudsak samma sätt som villkoren enligt reglerna för internationella andelsbyten (prop. 1998/99:15 s. 179). Internationella andelsbyten reglerades tidigare i lagen (1994:1854) om inkomstbeskatt­ning vid gränsöverskridande omstruktureringar inom EG, IGOL. Det innebär enligt kammarrätten att ledning för tolkningen av bestämmelsen i 48 a kap. 2 § inkomstskattelagen kan sökas i förarbetena till IGOL. Av förarbetena till nämnda lag framgår att vederlaget utgörs av andelar i det övertagande bolaget samt eventuellt kontant vederlag. Däremot får inte någon del av vederlaget utgå i annan form, t.ex. en revers (prop. 1994/95:52 s. 29). I förarbetena till bestämmelsen i dess nuvarande lydelse omnämns vidare den ersättning som till del får utgå i pengar som ”kontanter”, ”kontant ersättning”, ”kontantdel” och ”kontant vederlag” (prop. 1998/99:15 s. 183 f. och prop. 2005/06:39 s. 27 f.). Av 48 a kap. 9 § inkomstskattelagen framgår vidare att ersättning i pengar ska tas upp som kapitalvinst det beskattningsår då andelsbytet sker. Bestämmelsen utgår således från att beskattningstidpunkten för den ersättning som utgår i pengar sammanfaller med andelsbytet. Vid en sammantagen bedömning och med beaktande av bestämmelsernas ursprung, systematik och karaktär anser kammarrätten att med ”pengar” i 48 a kap. inkomstskattelagen avses kontant ersättning.

En förutsättning för ett giltigt andelsbyte enligt 48 a kap. 2 § inkomst­skattelagen är därför att den del av ersättningen som lämnas i pengar utgår i kontant ersättning. Det innebär enligt kammarrätten att betalnings­tid­punkten infaller senast vid den tidpunkt som samtliga övriga förutsättning­ar för andelsbytet ska vara uppfyllda. Den del av ersättningen som till del beslutats ska utgå i pengar har i förevarande fall inte erlagts i kontant ersättning utan genom upprättande av ett skuldebrev. Ersättning har således inte lämnats i pengar i den mening som avses i 48 a kap. 2 § inkomstskattelagen. Mot denna bakgrund är reglerna om framskjuten beskattning vid andelsbyten inte tillämpliga. Förfarandet ska i stället beskattas som ett vanligt byte. Överklagandet ska därmed avslås.

Ersättning för kostnader 

Det har inte kommit fram skäl att göra någon annan bedömning än den som förvaltningsrätten har gjort när det gäller ersättning för kostnader. Överklagandet ska därför avslås även i denna del. 

Kammarrätten har avslagit R.L:s överklagande. Målet avser inte en fråga som är av betydelse för rättstillämpningen och det har inte heller kommit fram att det finns synnerliga skäl för ersättning. Ansökan om ersättning för kostnader i kammarrätten ska därför avslås.

– Kammarrätten avslår överklagandet och ansökan om ersättning för kostnader.

 

Punkt Markering: Högsta förvaltningsdomstolens referatmål Tweet

HFD 2025 ref. 40 offentliga källor tis, 09/16/2025 - 18:31 Punkt Markering Högsta förvaltningsdomstolens referatmål

En särskild vinstandel i en fond (s.k. carried interest) har ansetts utgöra avkastning på mottagarens investering i fonden. Förhandsbesked om inkomstskatt.

Referat

Högsta förvaltningsdomstolen meddelade den 19 juni 2025 följande dom (mål nr 6238-24).

Bakgrund

En särskild vinstandel i en fond (s.k. carried interest) har ansetts utgöra avkastning på mottagarens investering i fonden. Förhandsbesked om inkomstskatt.

Referat

Högsta förvaltningsdomstolen meddelade den 19 juni 2025 följande dom (mål nr 6238-24).

Bakgrund

1. Detta mål rör hur en resultatfördelning i en riskkapitalfond ska behandlas vid beskattningen. Riskkapitalfonder investerar i onot­erade bolag. Kapitalet i fonderna kommer huvudsakligen från t.ex. pensionsfonder och andra institutionella investerare. Riskkapital­fondernas investeringar görs ofta med ett bestämt tidsperspektiv som innebär att portföljbolagen avyttras när de har expanderat och utvecklat sin lönsamhet. 

2. Externa investerare i en riskkapitalfond förväntar sig att den som förvaltar fonden gör medinvesteringar i fonden. Villkoren för sådana medinvesteringar är ofta asymmetriska vilket innebär att förvaltaren av fonden – eller ett till förvaltaren närstående bolag – får en högre andel av vinsten än vad som motsvarar dennes andel av investerat kapital, dock endast om fondens avkastning överstigit en viss nivå. En sådan särskild vinstandel benämns i regel med det engelska uttrycket ”carried interest”. 

3. M.V. är anställd i ett bolag, Nordic Capital Investment Advis­ory AB (Advisory), som lämnar investeringsråd till en förvaltare av en riskkapitalfond. Han ansökte om förhandsbesked för att få klarhet i vissa beskattningsfrågor. Av ansökan framgår följande. 

4. Fonden är bildad enligt lagstiftningen i Luxemburg och mot­svarar närmast ett svenskt kommanditbolag, men är inte en juridisk person enligt den associationsrättsliga lagstiftningen i Luxemburg. Grundare av fonden är Nordic Capital Europe GP S.à r.l. (GP) och NC Europe ILP S.à r.l. (ILP). Båda bolagen är hemmahörande i Luxemburg. Fonden kommer att vara en s.k. alternativ investerings­fond enligt direktiv 2011/61/EU om förvaltare av alternativa invest­eringsfonder. 

5. GP är general partner, dvs. obegränsat ansvarig, i fonden och dess förvaltare. För sin förvaltning av fonden erhåller GP ett förvalt­ningsarvode, som är marknadsmässigt. För sin rådgivning till för­valtaren erhåller Advisory ett rådgivningsarvode, som också är marknadsmässigt. 

6. Det bolag genom vilket fondens grundare gjort medinvest­eringen i fonden är ILP. Medinvesteringen uppgår till 2 procent av fondens kapital. ILP är limited partner i fonden, dvs. begränsat ansvarig. Övriga investerare i fonden, främst institutionella invest­erare, är också limited partners. 

7. Enligt fondavtalet ska resultatet i fonden, något förenklat, fördelas mellan de externa investerarna i fonden och ILP på följande sätt. I första hand med 100 procent till investerarna till dess de har fått tillbaka det kapital som de har investerat i fonden. Därefter med 100 procent till investerarna till dess de har fått 8 procent ränta på investerat kapital. Och slutligen med 80 procent till investerarna och 20 procent till ILP (dvs. den särskilda vinst­andelen eller carried interest). 

8. M.V. har fått möjlighet att köpa aktier i NC Europe Holding S.à r.l. (Holding), som äger samtliga aktier i GP och ILP. Aktierna i Holding är föremål för vissa förfogandeinskränkningar, bl.a. kopplade till M.V:s anställning i Advisory. Han avser att köpa aktierna genom ett av honom helägt fåmansbolag. Enligt förutsätt­ningarna för ansökan kommer aktierna i fåmansbolaget att vara kvalificerade andelar eftersom han kommer att vara verksam i betydande omfattning i GP. Genom innehavet av aktierna i Holding kommer han att ha rätt till en andel av den särskilda vinstandel som ILP kan komma att erhålla. 

9. M.V. ansökte om förhandsbesked för att få klarhet i om den särskilda vinstandelen som betalas ut från fonden till ILP eller ut­delning från ILP till Holding kommer att beskattas hos honom som inkomst av tjänst (fråga 1). Han frågade även om utdelning från Holding till fåmansbolaget kommer att tjänstebeskattas hos honom (fråga 2). 

10. Skatterättsnämnden besvarade bägge frågorna med att in­komsterna inte kommer att beskattas i inkomstslaget tjänst. Enligt nämnden finns det inget som talar för att M.V. har någon möjlighet att disponera över inkomsterna i fråga 1 innan fåmansbolaget mottar medel i form av utdelning från Holding eller kapitalvinst på aktierna i Holding. Avseende fråga 2 uttalade nämnden att det måste beaktas att inkomsten aktiebolagsrättsligt är utdelning. Att ersättningen i form av carried interest destinerats till ILP och inte till förvaltaren ansågs sakna betydelse eftersom det är fråga om medel som omfördelats inom en helägd koncern. Det ansågs också saknas en direkt och avgörande koppling mellan M.V:s arbetsinsatser och utdelningen från Holding. De förfogandeinskränkningar som följer av aktieägaravtalet föranledde enligt nämnden ingen annan bedöm­ning.

Yrkanden m.m.

11. Skatteverket yrkar att förhandsbeskedet ska fastställas. 

12. M.V. anser också att förhandsbeskedet ska fastställas.

Skälen för avgörandet

Rättslig reglering m.m.

13. Av 10 kap. 1 § och 11 kap. 1 § inkomstskattelagen (1999:1229) framgår att löner och andra inkomster som erhålls på grund av anställning ska tas upp som intäkt i inkomstslaget tjänst. 

14. Av 41 kap. 1 § och 42 kap. 1 § inkomstskattelagen framgår att utdelningar på grund av innehav av tillgångar ska tas upp som intäkt i inkomstslaget kapital. 

15. Utdelningar på kvalificerade andelar i fåmansföretag beskattas hos fysiska personer enligt bestämmelserna i 57 kap. inkomst­skattelagen. Enligt 2 § tas sådana utdelningar i viss omfattning upp i inkomstslaget tjänst.

Högsta förvaltningsdomstolens bedömning

16. Frågan i målet är om resultatfördelningen i fonden ska frångås vid beskattningen. Mer specifikt är frågan om den särskilda vinst­andel som ILP kan komma att erhålla i stället ska hänföras till de externa investerarna eller till GP och i så fall vilka skatteeffekter det kan få för M.V. M.V. anser att den avtalade resultatfördelningen inte ska frångås, medan Skatteverket menar att den särskilda vinst­andelen vid beskattningen ska anses tillfalla GP. Eftersom ILP och GP ingår i samma koncern är Skatteverkets uppfattning emellertid att det inte leder till några beskattningskonsekvenser för M.V. 

17. Fonden kan sägas motsvara ett svenskt kommanditbolag. Utgångspunkten är att resultatfördelningen i ett kommanditbolag grundas på bolagsavtalet eller på vad som annars avtalats mellan bolagsmännen. Den beslutade fördelningen kan dock frångås vid beskattningen om den innebär en obehörig inkomstöverföring eller framstår som orimlig och väsentligen är betingad av skatteskäl (se t.ex. RÅ 2002 ref. 115 I och II). 

18. Bolagsmän i fonden är GP, ILP och de externa investerarna. GP och ILP är närstående till varandra, medan de externa invest­erarna är oberoende i förhållande till GP och ILP. Mellan oberoende parter saknas i regel grund för att man vid beskattningen ska frångå den avtalade resultatfördelningen. Fördelningen mellan å ena sidan GP och ILP och å andra sidan de externa investerarna ska således accepteras. 

19. Härefter återstår frågan om resultatfördelningen innebär en obehörig inkomstöverföring från GP till ILP eller om det faktum att GP inte har rätt till den särskilda vinstandelen innebär att fördel­ningen anses betingad av skatteskäl. 

20. ILP har åtagit sig att investera 2 procent av fondens kapital. M.V. har uppgett att det finns affärsmässiga skäl till att det är ILP och inte GP som gör detta åtagande. Ett sådant skäl är att ILP, till skillnad från GP, bara är ansvarigt för fondens förpliktelser upp till investerat kapital. M.V. har vidare uppgett att det i riskkapital­branschen är allmänt vedertaget att den som åtagit sig att investera också har rätt till den särskilda vinstandelen. Att ILP och GP som grundare av fonden valt att inte låta GP åta sig att investera i den, och därmed erhålla den särskilda vinstandelen, kan mot denna bakgrund inte anses innebära att en obehörig inkomstöverföring skett från GP till ILP eller att resultatfördelningen kan anses betingad av skatteskäl. 

21. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar sammanfattnings­vis att det är ILP som har rätt till den särskilda vinstandelen och att den utgör avkastning på den investering som ILP gjort i fonden. De inkomster som avses med ansökan om förhandsbesked leder därmed inte till några beskattningskonsekvenser för M.V. De förfogandeinskränkningar som följer av aktieägaravtalet mellan Holdings ägare föranleder ingen annan bedömning. 

22. Skatterättsnämndens förhandsbesked ska fastställas.

Högsta förvaltningsdomstolens avgörande

Högsta förvaltningsdomstolen fastställer Skatterättsnämndens för­hands­besked.

I avgörandet deltog justitieråden Jermsten (skiljaktig), Knutsson, Askersjö (skiljaktig), Nilsson och Westberg. Föredragande var justitiesekreteraren Gustav Granholm.

Justitieråden Jermsten och Askersjö var skiljaktiga beträffande motiveringen och ansåg att domen fr.o.m. punkt 1 skulle ha följande lydelse.

Bakgrund 

1. Detta mål rör hur inkomster som härrör från en särskild vinstandel i en fond, carried interest, i ett visst fall ska behandlas vid beskattningen. Carried interest är ersättning till fondens grundare enligt en modell inom riskkapitalbranschen om vinstdelning mellan externa investerare i fonden och fondens grundare. Om avkastningen i fonden överstiger en viss nivå erhåller grundarna en högre andel av vinsten än vad som motsvarar deras investerade kapital. 

2. Den nu aktuella riskkapitalfonden är bildad enligt lagstiftningen i Luxemburg och motsvarar närmast ett svenskt kommanditbolag, men är inte en juridisk person i Luxemburg. Fonden bildades genom att Nordic Capital Europe GP S.à r.l. (GP) och NC Europe ILP S.à r.l. (ILP) ingick ett s.k. Limited Partnership. Båda bolagen, som är luxemburgska mot­svarigheter till svenska aktiebolag, ägs till 100 procent av NC Europe Holding S.à r.l. (Holding) som också motsvarar ett svenskt aktiebolag. Fonden kommer att vara en s.k. alternativ investeringsfond enligt direktiv 2011/61/EU om förvaltare av alternativa investeringsfonder (AIFM-direktivet). 

3. GP är general partner, dvs. obegränsat ansvarig för fondens för­pliktelser och förvaltare av fonden (AIF-förvaltare). För sin förvaltning av fonden erhåller GP ett fast arvode från fonden som ska täcka kostnaderna för den löpande förvaltningen. ILP är limited partner i fonden, dvs. begränsat ansvarig, och har enligt fondavtalet åtagit sig att investera minst 2 procent av kapitalet. ILP har rätt till två typer av avkastning; avkastning på investerat kapital på liknande villkor som de externa investerarna i fonden och avkastning i form av carried interest. 

4. M.V. är anställd i ett bolag, Nordic Capital Investment Advisory AB (Advisory), som lämnar investeringsråd till GP. Han har erbjudits att köpa B-aktier i Holding. Han avser att köpa aktierna genom ett av honom helägt fåmansbolag, M.V. Invest AB (Marat AB). 

5. Enligt förutsättningarna för ansökan kommer aktierna i Marat AB att vara kvalificerade andelar på grund av att M.V. kommer att vara verksam i betydande omfattning i GP, att han genom köpet av aktierna indirekt kommer att vara delägare i GP och att GP inte har några utomstående ägare. Genom innehavet av aktierna i Holding kommer han att ha rätt till en andel av den särskilda vinstandel som ILP kan komma att erhålla.

6. M.V. ansökte om förhandsbesked för att få klarhet i om den carried interest som betalas ut från fonden till ILP eller utdelning från ILP till Holding kommer att beskattas hos honom enligt 11 kap. inkomst­skatte­lagen (1999:1229) (fråga 1). Han frågade även om utdelning från Holding till Marat AB kommer att beskattas hos honom enligt 11 kap. inkomst­skattelagen (fråga 2). 

7. Skatterättsnämnden fann att inkomsterna inte kommer att beskattas i inkomstskatteslaget tjänst. 

8. Avseende fråga 1 konstaterade Skatterättsnämnden att frågan i den delen gäller beskattning av inkomster som härrör från den typ av vinstandel som gäller för riskkapitalfonder och om de kan beskattas som inkomst av tjänst hos sökanden. De ersättningar som frågeställningen avser är dels medel som betalas från fonden till ILP, dels utdelning från ILP till Holding. 

9. Skatterättsnämnden delade sökandens uppfattning att oavsett hur dessa inkomster skatterättsligt ska klassificeras finns det inget i ärendet som talar för att han har någon möjlighet att disponera över inkomsterna före det att Marat AB mottar medel såsom utdelning eller som kapitalvinst på aktierna i Holding (jfr RÅ 2008 ref. 66). Eftersom beskattningstid­punkt­­en inte infallit utesluter detta i sig att inkomsterna beskattas som inkomst av tjänst. 

10. Avseende fråga 2 motiverade nämnden svaret enligt följande. 

11. Utifrån den definition som gäller beträffande carried interest enligt AIFM-direktivet är denna typ av inkomst en ersättning för arbets­presta­tioner som tillkommer AIF-förvaltaren för förvaltning av en fond. Det går emellertid inte att endast utifrån denna definition avgöra om utdelning på sökandens indirekt ägda B-aktier i Holding till Marat AB, ska beskattas som inkomst av tjänst eller på annat sätt. 

12. I detta fall gäller dessutom, till följd av de avtal som ligger till grund för fondstrukturen, att ersättningen i form av carried interest kan sägas komma från annan än förvaltaren av fonden. Att ersättningen på detta sätt destinerats till ILP har inte någon betydelse för svaret på den ställda frågan eftersom det är medel som omfördelas inom en helägd koncern. Detta påverkar inte sökandens beskattningssituation. 

13. Vid bedömningen måste beaktas att inkomsten i fråga är medel som enligt beslut på bolagsstämma ska betalas ut till aktieägarna så som utdel­ning. Vidare gäller enligt förutsättningarna att samtliga B-aktieägare kommer att ha samma rätt till utdelning, dvs. ingen innehavare av B-aktier kommer att erhålla en högre utdelning per aktie än någon annan. Omständigheterna utgör då inte en sådan aktiebolagsrättsligt säregen situation som motiverar ett avsteg från den angivna huvudprincipen om hur ersättningen ska klassificeras. Enligt förutsättningarna gäller visser­ligen att antalet B-aktier som de anställda erbjuds att förvärva till viss del baseras på roll och senioritet inom Nordic Capital. Dessa omständigheter kan inte jämställas med förhållandena i HFD 2019 ref. 52 där det i praktiken kunde bli en betydande grad av differentiering av utdelning på aktier av samma slag. Det finns för sökandens del inte en som i rättsfallet motsvarande direkt och avgörande koppling mellan de arbetsinsatser som han ska utföra som verksam inom fondstrukturen och den utdelning han genom sitt bolag kan komma att uppbära. 

14. Mot bakgrund av ovanstående ansåg Skatterättsnämnden att det saknades anledning att bedöma den ställda frågan på annat sätt än vad parterna gjorde, dvs. att utdelning på sökandens B-aktier från Holding till Marat AB inte ska beskattas hos honom enligt bestämmelserna i 11 kap. inkomstskattelagen. De förfogandeinskränkningar för sökanden som följer av aktieägaravtalet mellan Holdings ägare föranledde inte heller någon annan bedömning (jfr t.ex. RÅ 2009 not. 206 och RÅ 2010 not. 129).

Yrkanden m.m. 

15. Skatteverket yrkar att förhandsbeskedet ska fastställas. 

16. M.V. anser också att förhandsbeskedet ska fastställas. 

Skälen för avgörandet 

Rättslig reglering m.m. 

17. Enligt 11 kap. 1 § inkomstskattelagen ska löner, arvoden och andra inkomster som erhålls på grund av tjänst tas upp som intäkt. 

18. Till inkomstslaget tjänst räknas enligt 10 kap. 1 § inkomster och utgifter på grund av tjänst till den del de inte ska räknas till inkomstslaget näringsverksamhet eller kapital. Inkomster ska enligt 8 § tas upp som intäkt det beskattningsår de kan disponeras eller på något annat sätt kommer den skattskyldige till del. 

19. Av 41 kap. 1 § och 42 kap. 1 § framgår att utdelningar på grund av innehav av tillgångar ska tas upp som intäkt i inkomstslaget kapital. 

20. I artikel 4 d i AIFM-direktivet definieras carried interest som en andel av AIF-fondens vinst som tillfaller AIF-förvaltaren som ersättning för förvaltning av AIF-fonden, exklusive eventuell andel av AIF-fondens vinst som tillfaller AIF-förvaltaren som avkastning på investering som AIF-förvaltaren har gjort i fonden.

Högsta förvaltningsdomstolens bedömning 

21. Högsta förvaltningsdomstolen gör samma bedömning som Skatterätts­nämnden. Förhandsbeskedet ska alltså fastställas.

______________________________

Skatterättsnämnden (2024-02-10, Cejie, Dahlberg, Eng, ordförande, Hellenius, Rubenson, Sundin och Östman Johansson [skiljaktig]):

Förhandsbesked

Frågorna 1–2

Inkomsterna kommer inte beskattas i inkomstslaget tjänst.

Skatterättsnämndens bedömning

Fråga 1 

Frågan i denna del gäller beskattning av inkomster som härrör från den typ av vinstandel som gäller för riskkapitalfonder och om de kan beskattas som inkomst av tjänst hos sökanden. De ersättningar som frågeställningen avser är dels medel som betalas från Fonden till ILP, dels utdelning från ILP till Holding. 

Skatterättsnämnden delar sökandens uppfattning att oavsett hur dessa inkomster skatterättsligt ska klassificeras finns det inget i ärendet som talar för att han har någon möjlighet att disponera över inkomsterna före det att hans holdingbolag Marat AB mottar medel såsom utdelning eller som kapitalvinst på aktierna i Holding (jfr RÅ 2008 ref. 66). Eftersom beskattningstidpunkten inte infallit utesluter detta i sig att inkomsterna beskattas som inkomst av tjänst. 

Fråga 2 

Utifrån den definition som gäller beträffande carried interest enligt AIFM-direktivet är denna typ av inkomst en ersättning för arbetsprestationer som tillkommer AIF-förvaltaren för förvaltning av en fond. Det går emellertid inte att endast utifrån denna definition avgöra om utdelning på sökandens indirekt ägda B-aktier i Holding till hans bolag Marat AB, ska beskattas som inkomst av tjänst eller på annat sätt. 

I detta fall gäller dessutom, till följd av de avtal som ligger till grund för fondstrukturen, att ersättningen i form av carried interest kan sägs komma från annan än förvaltaren av fonden. Att ersättningen på detta sätt destinerats till ILP kan enligt Skatterättsnämndens uppfattning inte ha någon betydelse för svaret på den ställda frågan eftersom det är medel som omfördelas inom en helägd koncern. Detta påverkar inte sökandens beskattningssituation. 

Vid bedömningen måste beaktas att inkomsten i fråga är medel som enligt beslut på bolagsstämma ska betalas ut till aktieägarna så som utdelning. Vidare gäller enligt förutsättningarna att samtliga B-aktieägare kommer ha samma rätt till utdelning, dvs. ingen innehavare av B-aktie kommer erhålla en högre utdelning per aktie än någon annan. Omständig­heterna utgör då inte en sådan aktiebolagsrättslig säregen situation som motiverar ett avsteg från den angivna huvudprincipen om hur ersättningen ska klassificeras. Enligt förutsättningarna gäller visserligen att antalet B-aktier som de anställda erbjuds att förvärva till viss del baseras på roll och senoritet inom Nordic Capital. Dessa omständigheter kan emellertid enligt Skatterättsnämndens mening inte jämställas med förhållandena i HFD 2019 ref. 52 där det i praktiken kunde bli en betydande grad av differen­tiering av utdelning på aktier av samma slag. Det finns för sökandens del inte en som i rättsfallet motsvarande direkt och avgörande koppling mellan de arbetsinsatser som han ska utföra som verksam inom fondstrukturen och den utdelning han genom sitt bolag kan komma att uppbära. 

Mot bakgrund av ovanstående saknas anledning att bedöma den ställda frågan på annat sätt än vad parterna gör, dvs. att utdelning på sökandens B-aktier från Holding till Marat AB inte ska beskattas hos honom enligt bestämmelserna i 11 kap. IL. De förfogandeinskränkningar för sökanden som följer av aktieägaravtalet med Partners Holding föranleder inte heller någon annan bedömning (jfr t.ex. RÅ 2009 not. 206 och RÅ 2010 not. 129).

Östman Johansson var skiljaktig såvitt avsåg svaret på fråga 2 och anförde:

Av den fondstruktur som har presenterats för Skatterättsnämnden framgår att den särskilda vinstandelen (carried interest) enligt punkterna c) och d) i fondavtalet slussas från Fonden till ILP och vidare till Holding. Därefter slussas den vidare för att slutligen hamna hos personer som är anställda inom Nordic Capital. Den särskilda vinstandelen tillkommer genom detta endast sådana personer som är verksamma inom Nordic Capital. Det framgår också att enbart personer som är anställda inom fondstrukturen kommer att erbjudas att förvärva aktier i Holding. Vidare uppges att antalet aktier i Holding som anställda erbjuds att förvärva kommer att baseras på roll och senioritet. 

Av presentationen framgår alltså att avkastningen från Fonden enligt punkterna c) och d) i fondavtalet, genom olika aktieslag i ILP och Holding, kommer att fördelas asymmetriskt så att personer som arbetat med Fondens värdeutveckling får en större andel av kvarvarande vinstmedel än de externa investerarna. Det finns alltså en direkt koppling mellan dessa personers arbetsinsatser för Fondens räkning och den avkastning de får på sin investering. 

Den särskilda vinstandel som tillfaller sökanden utgår till följd av hans arbete för Fonden. Det är alltså enligt min mening fråga om en sådan ersättning som ska beskattas som inkomst av tjänst (se Högsta förvalt­ningsdomstolens avgöranden RÅ 2008 ref. 66, HFD 2019 ref. 52 och HFD 2020 ref. 1 punkt 14). 

Det framgår vidare att det är sökanden som, på grund av sin anställning som investeringsrådgivare för Fonden, har fått förvärva aktier i Holding. Sökanden är därmed rätt skattesubjekt för inkomsten. Den omständigheten att han valt att förlägga ägandet i sitt holdingbolag innebär inte att han kan undgå att beskattas för inkomsten från Holding som inkomst av tjänst. Rätt beskattningstidpunkt är när sökanden kan disponera över ersättningen, det vill säga när beloppet utbetalats från Holding. (Se bl.a. RÅ 1962 ref. 46 och RÅ 2008 ref. 66.) Jag anser därmed att fråga 2 ska besvaras med ja.

 

Punkt Markering: Högsta förvaltningsdomstolens referatmål Tweet

HFD 2025 ref. 37 offentliga källor tis, 09/16/2025 - 18:19 Punkt Markering Högsta förvaltningsdomstolens referatmål

Undantaget från tjänstebeskattning för den som äger kvalificerade andelar i ett företag som förvärvar tillgångar genom en underprisöverlåtelse gäller även till den del det värde som förs över genom överlåtelsen motsvaras av sidovederlag i form av arbetsinsatser. Förhandsbesked om inkomstskatt.

Referat

Högsta förvaltningsdomstolen meddelade den 19 juni 2025 följande dom (mål nr 7374-24).

Bakgrund

Undantaget från tjänstebeskattning för den som äger kvalificerade andelar i ett företag som förvärvar tillgångar genom en underprisöverlåtelse gäller även till den del det värde som förs över genom överlåtelsen motsvaras av sidovederlag i form av arbetsinsatser. Förhandsbesked om inkomstskatt.

Referat

Högsta förvaltningsdomstolen meddelade den 19 juni 2025 följande dom (mål nr 7374-24).

Bakgrund

1. När en tillgång överlåts utan ersättning eller mot en ersättning som understiger marknadsvärdet kan bestämmelserna om under­prisöverlåtelser bli tillämpliga. Om överlåtelsen görs mellan två företag gäller enligt dessa bestämmelser att den som äger kvalifi­cerade andelar i det förvärvande företaget inte ska ta upp skillnaden mellan marknadsvärdet och ersättningen som inkomst av tjänst. 

2. Connecting Capital Holding AB (CCH) är ett familjeägt investeringsföretag. Bolagets verksamhet består i att äga aktier i andra företag och aktivt medverka i utvecklingen av dessa. CCH ägs till drygt 98 procent av Nabalatoli AB, som i sin tur är helägt av N.B. Resterande aktier i CCH ägs av N.B:s barn. 

3. N.B. har under många år lett verksamheten i CCH-koncernen men avser nu att avveckla sitt engagemang i koncernen och genom­föra ett generationsskifte. N.B:s barn har inte varit delaktiga i verk­sam­heten i någon större omfattning och ska inte ta över ledningen av koncernen. I stället vill N.B. att sex personer som är verksamma i eller för koncernen (de verksamma) ska ta över och driva verksam­heten vidare. Följande transaktioner planeras. 

4. I ett första steg ska N.B. skänka bort 69,5 procent av aktierna i Nabalatoli till sina barn och andra släktingar och nära vänner samt till två stiftelser. Därefter ska Nabalatoli överlåta samtliga sina aktier i CCH till ett nystartat aktiebolag, NYAB. Ägarbilden i NYAB ska vara identisk med den i Nabalatoli, förutom att den andel som N.B. äger i Nabalatoli i stället ska ägas av de verksamma. 

5. L.N. är styrelseordförande och anställd i CCH, och är en av de verksamma som ska äga aktier i NYAB. Han ansökte om förhands­besked och frågade om överlåtelsen mellan Nabalatoli och NYAB är att betrakta som en underprisöverlåtelse och om han ska ta upp skillnaden mellan marknadsvärdet på aktierna i CCH och köpe­skillingen i inkomstslaget tjänst. Han ville även få veta om lagen (1995:575) mot skatteflykt är tillämplig på förfarandet. I ansökan angavs följande. 

6. Aktierna i CCH är näringsbetingade andelar hos Nabalatoli. Marknadsvärdet på aktierna kan uppskattas till cirka två miljarder kronor. Överlåtelsen från Nabalatoli till NYAB ska göras mot en ersättning som motsvarar aktiernas skattemässiga värde, vilket understiger en promille av marknadsvärdet. De verksamma kommer att inneha sammanlagt 30,5 procent av kapitalet och cirka 53 procent av rösterna i NYAB. L.N. ska äga aktier motsvarande 13 procent av aktiekapitalet. Överlåtelsen är inte förenad med några villkor men samtliga delägare i NYAB kommer att ingå ett aktie­ägaravtal som inbegriper vissa begränsningar avseende bl.a. utdelning samt till vem och till vilket värde överlåtelse av aktier i bolaget får ske. 

7. De verksamma har fått marknadsmässig ersättning för sitt arbete i koncernen och syftet med överlåtelsen är inte att belöna deras arbetsprestationer. De verksamma delar N.B:s syn på verk­samheten och besitter sådan kunskap om den som är ovärderlig för bolagets fortlevnad. N.B:s förhoppning är att verksamheten genom överlåtelsen ska kunna fortsätta sammanhållet och med bibehållen inriktning. De verksammas aktier i NYAB kommer att vara kvalifi­cerade andelar. 

8. Skatterättsnämnden fann att överlåtelsen är att betrakta som en underprisöverlåtelse och att L.N. inte ska ta upp skillnaden mellan marknadsvärdet på aktierna och köpeskillingen i inkomstslaget tjänst. Nämnden bedömde vidare att lagen mot skatteflykt inte är tillämplig på förfarandet.

Yrkanden m.m.

9. Skatteverket yrkar att förhandsbeskedet ska fastställas såvitt avser frågan om överlåtelsen är att betrakta som en underprisöverlåtelse och frågan om lagen mot skatteflykt är tillämplig på förfarandet. Myndigheten yrkar vidare att förhandsbeskedet ska ändras såvitt avser frågan om L.N. ska beskattas med anledning av överlåtelsen och förklara att till den del det värde som genom överlåtelsen förs över till NYAB motsvaras av sidovederlag i form av hans arbets­insatser ska han beskattas för detta som inkomst av tjänst. 

10. L.N. anser att förhandsbeskedet ska fastställas i sin helhet.

Skälen för avgörandet

Frågan i Högsta förvaltningsdomstolen

11. Huvudfrågan är om undantaget från tjänstebeskattning för den som äger kvalificerade andelar i ett företag som förvärvar tillgångar genom en överlåtelse till underpris, gäller även till den del det värde som förs över genom överlåtelsen motsvaras av sidovederlag i form av arbetsinsatser.

Rättslig reglering m.m.

Inkomstskattelagen 

12. I 23 kap. inkomstskattelagen (1999:1229) finns bestämmelser om beskattningen vid underprisöverlåtelser.

13. Med underprisöverlåtelse avses enligt 3 § överlåtelse av en tillgång utan ersättning eller mot ersättning som understiger marknadsvärdet utan att detta är affärsmässigt motiverat, om vissa i kapitlet angivna villkor är uppfyllda. 

14. Av 2 § andra stycket framgår att underprisreglerna i princip inte gäller vid överlåtelse av näringsbetingade andelar. Enligt samma lagrum ska dock bestämmelserna i 11 § tillämpas när en näringsbetingad andel överlåts utan ersättning eller mot ersättning som understiger marknadsvärdet utan att detta är affärsmässigt motiverat, under förutsättning bl.a. att andelen kvalificerade andelar i det förvärvande företaget är minst lika stor som i det överlåtande företaget. 

15. I 11 § första stycket 2 anges att om tillgången överlåts av ett företag, ska överlåtelsen inte medföra att skillnaden mellan mark­nadsvärdet och ersättningen ska tas upp som intäkt i inkomstslaget tjänst av den som äger en kvalificerad andel i det förvärvande före­taget. 

Lagen mot skatteflykt

16. Av 2 § lagen mot skatteflykt följer att beskattningsunderlaget, om vissa i paragrafen angivna villkor är uppfyllda, ska bestämmas utan hänsyn till en rättshandling som den skattskyldige har med­verkat i. Ett av dessa villkor är att ett fastställande av underlaget på grundval av förfarandet skulle strida mot lagstiftningens syfte som det framgår av skattebestämmelsernas allmänna utformning och de bestämmelser som är direkt tillämpliga eller har kringgåtts genom förfarandet.

Högsta förvaltningsdomstolens bedömning

Överlåtelse till underpris?

17. Överlåtelsen mellan Nabalatoli och NYAB avser närings­betingade andelar. Av 23 kap. 2 § andra stycket inkomstskattelagen följer att underprisreglerna då i princip inte gäller men att de gynnande bestämmelserna i 11 § kan vara tillämpliga. Ett grund­läggande villkor för att så ska vara fallet är att överlåtelsen sker utan ersättning eller mot ersättning som understiger marknadsvärdet utan att detta är affärsmässigt motiverat, dvs. samma villkor som enligt 3 § gäller för att det ska vara fråga om en underpris­över­låtelse. L.N:s första fråga avser om det villkoret är uppfyllt. 

18. Vid bedömningen av om en överlåtelse sker utan ersättning eller mot ersättning som understiger marknadsvärdet ska såväl den avtalade köpeskillingen som eventuella sidovederlag i form av t.ex. arbetsinsatser beaktas (HFD 2016 ref. 66 med där gjorda hän­visningar till tidigare praxis). Bedömningen ska göras samlat för samtliga tillgångar som ingår i överlåtelsen, dvs. i detta fall samtliga aktier som överlåts (HFD 2011 ref. 19). 

19. I ansökan om förhandsbesked anges att köpeskillingen för de aktier som Nabalatoli ska överlåta understiger en promille av marknadsvärdet och att skillnaden mellan dessa belopp uppgår till närmare två miljarder kronor. Även om det med hänsyn till omständig­heterna i målet inte kan uteslutas att det förutom den avtalade köpeskillingen även lämnas ett visst sidovederlag i form av arbetsinsatser står det klart att vederlag i den formen inte kan uppgå till ett belopp som motsvarar hela skillnaden mellan marknadsvärdet och köpeskillingen. Överlåtelsen görs därmed till underpris. 

20. Av lämnade förutsättningar framgår vidare att underpriset inte är affärsmässigt motiverat. Överlåtelsen uppfyller således det grundläggande villkoret i 23 kap. 2 § andra stycket för att de gynnande bestämmelserna i 11 § ska vara tillämpliga. 

Tjänstebeskattning?

21. Som nämnts kan det inte uteslutas att det förutom den avtalade köpeskillingen även lämnas ett visst sidovederlag i form av arbets­insatser, dvs. att en del av det värde som genom överlåtelsen förs över från Nabalatoli till NYAB utgör ersättning för arbete som L.N. har utfört eller kommer att utföra. Frågan är om bestämmelsen i 23 kap. 11 § första stycket 2 innebär att han inte ska beskattas för detta. 

22. Som villkor för att den bestämmelsen ska hindra tjänste­beskattning gäller att delägarens andelar i det förvärvande företaget är kvalificerade samt att andelen kvalificerade andelar i det förvärvande företaget totalt sett är minst lika stor som i det över­låtande företaget. Enligt lämnade förutsättningar är dessa villkor uppfyllda i detta fall. Skatteverket anser emellertid att bestäm­melsen över huvud taget inte träffar den del av det överförda värdet som motsvaras av sidovederlag i form av arbete. Enligt Skatteverket ska L.N. därför tjänstebeskattas för ett belopp som motsvarar sidovederlaget. 

23. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar att en liknande situation prövades i rättsfallet HFD 2011 ref. 19. Liksom i det nu aktuella fallet fann domstolen då att sidovederlag i form av arbete inte kunde uppgå till ett belopp som svarade mot skillnaden mellan marknadsvärdet och den angivna ersättningen. Enligt domstolen innebar detta att undantaget i 23 kap. 11 § första stycket 2 var tillämpligt på en delägare i det förvärvande företaget vars andelar var kvalificerade. 

24. Av rättsfallet följer att undantaget från tjänstebeskattning gäller även till den del det värde som förs över genom en överlåtelse till underpris motsvaras av sidovederlag i form av arbetsinsatser. L.N. ska således inte beskattas med anledning av överlåtelsen.

Lagen mot skatteflykt 

25. Att L.N. inte ska tjänstebeskattas är en direkt följd av utform­ningen av bestämmelserna i 23 kap. inkomstskattelagen. Ett fast­ställande av beskattningsunderlaget på grundval av förfarandet kan därför inte anses strida mot lagstiftningens syfte på ett sådant sätt som krävs för att lagen mot skatteflykt ska vara tillämplig (jfr HFD 2012 ref. 58).

Sammanfattande slutsats

26. Av det anförda följer att förhandsbeskedet ska fastställas i sin helhet.

Högsta förvaltningsdomstolens avgörande

Högsta förvaltningsdomstolen fastställer Skatterättsnämndens för­handsbesked.

I avgörandet deltog justitieråden Jäderblom, Ståhl, Classon, Gäverth och Säfsten. Föredragande var justitiesekreteraren Daniel Brohall.

______________________________

Skatterättsnämnden (2024-12-02, Bengtsson [skiljaktig], Dahlberg, Eng, ordförande, Hellenius, Rubenson, Sundin och Östman Johansson):

Förhandsbesked

Fråga 1

Överlåtelsen är att betrakta som en underprisöverlåtelse.

Fråga 2

Skatteflyktslagen är inte tillämplig på förfarandet.

Fråga 3

L.N. ska inte ta upp skillnaden mellan marknadsvärdet på aktierna och köpeskillingen i inkomstslaget tjänst. 

Skatterättsnämndens bedömning

Frågorna 1 och 3 (inkomstskattelagen) 

Det ska först bedömas om överlåtelsen från Nabalatoli till NYAB är att betrakta som en underprisöverlåtelse enligt 23 kap. 2 och 3 §§ inkomst­skattelagen. För att en underprisöverlåtelse ska anses föreligga krävs att överlåtelsen sker mot ersättning som understiger marknadsvärdet utan att detta är affärsmässigt motiverat.

I HFD 2011 ref. 19 ställde Högsta förvaltningsdomstolen värdet på samtliga aktier som skulle överlåtas mot det angivna överlåtelsepriset. Sidovederlag bedömdes inte kunna uppgå till ett belopp som motsvarade skillnaden. 

I detta fall ska Nabalatoli överlåta ca 98,5 procent av aktierna i CCH till NYAB. Enligt lämnade uppgifter har CCH ett värde om ca 2 miljarder kr och överlåtelsepriset för aktierna ska understiga en promille av marknads­värdet. Det innebär att skillnaden mellan marknadsvärdet på aktierna som ska överlåtas och överlåtelsepriset uppgår till ett miljardbelopp. 

Enligt Skatterättsnämndens mening kan det inte uteslutas att visst sido­vederlag i form av arbetsinsatser utgår. Sidovederlagen kan dock inte uppgå till ett belopp som motsvarar hela skillnaden mellan marknads­värdet på aktierna och överlåtelsepriset. Det gäller oavsett om bestäm­melserna i aktieägaravtalet ska beaktas vid bedömningen eller inte. Vill­koret att ersättningen ska understiga marknadsvärdet är därmed uppfyllt och överlåtelsen är att betrakta som en underprisöverlåtelse enligt 23 kap. 

Det framgår vidare av lämnade förutsättningar att andelen kvalificerade andelar i NYAB kommer att vara lika stor som i Nabalatoli. Bestäm­melserna i 11 § första stycket är därmed tillämpliga. Det ska då prövas om detta innebär att L.N. inte ska ta upp skillnaden mellan marknadsvärdet på aktierna i CCH och köpeskillingen i inkomstslaget tjänst. 

Enligt 11 § första stycket ska överlåtelsen inte medföra att någon som äger en andel i företaget ska ta upp skillnaden mellan marknadsvärdet och ersättningen som utdelning och inte heller att skillnaden ska tas upp som intäkt i inkomstslaget tjänst av den som äger en kvalificerad andel i det förvärvande företaget. 

Frågan är om uttrycket "ersättningen" ska tolkas på så sätt att sidoveder­lag utgör en del av ersättningen och att bestämmelserna därför inte hindrar beskattning av värdet av sidovederlag i form av arbetsinsatser. 

Enligt uttalandena i förarbetena till bestämmelserna undantas den som äger kvalificerade andelar i det förvärvande företaget från tillämpning av allmänna regler i inkomstslaget tjänst (se prop. 2001/02:46 s. 55 och 73).

Som Skatterättsnämnden tolkar HFD 2011 ref. 19 menade vidare Högsta förvaltningsdomstolen i det fallet att en viss del av skillnaden mellan marknadsvärdet på aktierna och det angivna överlåtelsepriset kunde motsvaras av sidovederlag i form av arbetsinsatser. Trots detta fann domstolen att aktieöverlåtelsen inte föranledde någon inkomstbeskattning för VD:n. 

Mot den bakgrunden är Skatterättsnämndens uppfattning att sidoveder­lag i form av arbetsinsatser inte ska anses utgöra en del av ersättningen enligt 11 § första stycket, även om sidovederlag ska beaktas vid bedöm­ningen av om en underprisöverlåtelse föreligger. Av det följer att L.N. inte ska ta upp skillnaden mellan marknadsvärdet på aktierna och köpeskilling­en i inkomstslaget tjänst. 

Frågorna 2 och 3 (skatteflyktslagen) 

Att överlåtelsen kan ske utan att utlösa tjänstebeskattning av L.N. är en direkt följd av utformningen av bestämmelserna i 23 kap. inkomstskatte­lagen. Ett fastställande av underlag på grundval av förfarandet kan därför inte anses strida mot lagstiftningens syfte på ett sådant sätt som krävs för att skatteflyktslagen ska vara tillämplig.

Bengtsson var skiljaktig avseende fråga 3 och anförde följande:

Jag har en annan uppfattning än majoriteten i frågan om det förhållandet att ett s.k. sidovederlag från anställda — som inte är så stort att det inte blir frågan om en underprisöverlåtelse — generellt hindrar att anställda beskattas för värdet av sidovederlag i form av arbetsinsatser. Jag menar att ett sådant sidovederlag från anställda normalt kan och ska beskattas och att frågan borde ha besvarats med utgångspunkt i detta. 

Skälen för min uppfattning är följande: 

Bestämmelsen i 23 kap. 11 § inkomstskattelagen innebär att skillnaden mellan marknadsvärdet och "ersättningen" som utgår till ägare som avyttrar sin andel i samband med en underprisöverlåtelse inte ska tas upp. Den innebär också att "skillnaden" inte ska tas upp i tjänst. Reglerna är inte enkla att förstå, men de måste läsas mot den grundläggande bestäm­melsen i 23 kap. 2 § andra stycket. Att tjänsteinkomster över huvud taget nämns i bestämmelsen hänger samman med reglerna om fåmansföretags­beskattning. 

En tolkning som innebär att en anställd, som inte är delägare i det överlåtande företaget, som berikas genom en underprisöverlåtelse ska beskattas för värdet av sidovederlag i form av arbetsinsatser är alltså i linje med lagtexten, men också med syftet med de nu aktuella delarna av reglerna om underprisöverlåtelser. Beskattningen av delägarna ska inte hindra viktiga omstruktureringar. Det är syftet med den nu aktuella regeln. 

Rättsläget är utifrån praxis förvisso svårbedömt. Det finns avgöranden som skulle kunna tyda på att det finns en princip som innebär att värdet av sidovederlag i form av arbetsinsatser i samband med underprisöverlåtelser generellt inte ska tjänstebeskattas. Det innebär i så fall ett stort och praktiskt betydelsefullt avsteg från den systematik och de principer som kommer till uttryck i den generella bestämmelsen om tjänstebeskattning och exempelvis i reglerna om beskattning vid förmånliga aktieförvärv. För min del tolkar jag de avgöranden som finns utifrån att transaktionerna i de avgörandena, till den del de berört anställda, haft en påtaglig karaktär av gåva och därför varit skattefria på annan grund (eller att det möjligen funnits ett mycket påtagligt annat syfte än att betala för den framtida arbetsprestationen). De är alltså undantagsfall. 

Med utgångspunkt i vad jag nu sagt menar jag att det i detta fall inte finns skäl att underlåta tjänstebeskattning. Utredningen i ärendet lämpar sig inte för vidare ställningstagande och frågan ska avvisas till den del den inte besvarats.

 

Punkt Markering: Högsta förvaltningsdomstolens referatmål Tweet

HFD 2025 ref. 42 offentliga källor mån, 09/15/2025 - 22:23 Punkt Markering Högsta förvaltningsdomstolens referatmål

HFD 2025 ref. 42

Bedömningen av om ett aktiebolag, som ägs indirekt via ett annat aktiebolag där aktierna har olika röstvärde, är ett fåmansföretag ska göras utifrån delägarnas andel av rösterna i det mellanliggande bolaget. Förhandsbesked om inkomstskatt.

Referat

Högsta förvaltningsdomstolen meddelade den 27 juni 2025 följande dom (mål nr 695-25).

Bakgrund

HFD 2025 ref. 42

Bedömningen av om ett aktiebolag, som ägs indirekt via ett annat aktiebolag där aktierna har olika röstvärde, är ett fåmansföretag ska göras utifrån delägarnas andel av rösterna i det mellanliggande bolaget. Förhandsbesked om inkomstskatt.

Referat

Högsta förvaltningsdomstolen meddelade den 27 juni 2025 följande dom (mål nr 695-25).

Bakgrund

1. Utdelning och kapitalvinst på s.k. kvalificerade andelar i fåmans­företag beskattas enligt särskilda regler. Med fåmansföretag avses bl.a. aktiebolag där fyra eller färre delägare äger aktier som mot­svarar mer än 50 procent av rösterna i bolaget. 

2. Med delägare i fåmansföretag avses fysiska personer som, direkt eller indirekt, äger andelar i företaget. Personer som är närstående till varandra anses som en enda delägare. Enligt den s.k. utvidgade fåmansföretagsdefinition som gäller vid tillämpningen av bestämmelserna om utdelning och kapitalvinst på kvalificerade andelar anses vidare personer som har varit verksamma i betydande omfattning i företaget, eller i vissa andra företag med koppling till företaget, också som en enda delägare.

3. M.B. äger via sitt helägda bolag PMB INVEST AB aktier i BeijerINU AB. BeijerINU ägs till 75 procent av Beijer Tech AB och till 25 procent av personer som är verksamma i betydande omfattning i BeijerINU eller dess dotterbolag. M.B. är en av dessa personer.

4. Beijer Tech är ett helägt dotterbolag till det börsnoterade bolaget Beijer Alma AB. En och samma närståendekrets äger aktier motsvarande cirka 12,5 procent av kapitalet och cirka 47,8 procent av rösterna i Beijer Alma.

5. M.B. överväger att lyfta en utdelning från PMB INVEST. Han ansökte om förhandsbesked för att få klarhet i om utdelningen ska beskattas enligt reglerna om utdelning på kvalificerade andelar. En förutsättning för att så ska vara fallet är att det bolag som han är verksam i är ett fåmansföretag. I ansökan ställde M.B. ett antal frågor, varav en var om de andelar som han äger indirekt i BeijerINU är andelar i ett fåmansföretag enligt den utvidgade fåmansföretagsdefinitionen. Av ansökan framgår följande.

6. De personer som är verksamma i BeijerINU eller dess dotterbolag och som tillsammans äger andelar motsvarande 25 procent av såväl kapitalet som rösterna i det bolaget ska räknas som en enda delägare. Även den närståendekrets som indirekt äger aktier i BeijerINU via Beijer Alma ska räknas som en enda delägare. Avgörande för om BeijerINU är ett fåmansföretag enligt den utvidgade definitionen är därför om beräkningen av den röstandel i BeijerINU som närståendekretsens indirekta ägande representerar ska göras utifrån närståendekretsens kapitalandel eller röstandel i Beijer Alma.

7. Om beräkningen görs utifrån kapitalandelen motsvarar närståendekretsens indirekta ägande cirka 9,4 (0,75x12,5) procent av rösterna i BeijerINU och detta bolag är då inte ett fåmansföretag. Om beräkningen i stället görs utifrån röstandelen motsvarar det indirekta ägandet cirka 35,8 (0,75x47,8) procent av rösterna, vilket innebär att andelar som motsvarar drygt 60 procent av rösterna i BeijerINU ska anses vara ägda av två delägare. Detta bolag är då ett fåmans-företag. 

8. Skatterättsnämnden fann att beräkningen ska göras utifrån närståendekretsens röstandel i Beijer Alma och att andelarna i BeijerINU därmed är andelar i ett fåmansföretag.

Yrkanden m.m.

9. M.B. överklagar Skatterättsnämndens förhandsbesked såvitt avser frågan om andelarna i BeijerINU är andelar i ett fåmans­företag enligt den utvidgade fåmansföretagsdefinitionen och yrkar att den frågan ska besvaras nekande.

10. Skatteverket anser att förhandsbeskedet ska fastställas i den del det har överklagats.

Skälen för avgörandet

Frågan i Högsta förvaltningsdomstolen

11. Frågan är om bedömningen av om ett aktiebolag, som ägs indirekt via ett annat aktiebolag där aktierna har olika röstvärde, är ett fåmansföretag ska göras utifrån delägarnas andel av kapitalet eller av rösterna i det mellanliggande bolaget.

Rättslig reglering m.m.

12. I 56 kap. inkomstskattelagen (1999:1229) finns bestämmelser om vad som avses med fåmansföretag och delägare i sådana företag. Enligt 2 § 1 avses med fåmansföretag aktiebolag och ekonomiska föreningar där fyra eller färre delägare äger andelar som motsvarar mer än 50 procent av rösterna för samtliga andelar i företaget. Med delägare i fåmansföretag avses enligt 6 § första stycket en fysisk person som, direkt eller indirekt, äger eller på liknande sätt innehar andelar i företaget. En person och hans närstående (närståendekrets) ska enligt 5 § anses som en delägare. 

13. I 57 kap. finns bestämmelser om utdelning och kapitalvinst på andelar i fåmansföretag. Vid bedömningen av om ett företag är ett fåmansföretag vid tillämpningen av det kapitlet gäller enligt den utvidgade fåmansföretagsdefinitionen i 3 § att flera verksamma delägare under vissa förutsättningar ska anses som en enda delägare.

Högsta förvaltningsdomstolens bedömning

14. Avgörande vid bedömningen av om ett aktiebolag är ett fåmansföretag enligt definitionen i 56 kap. 2 § 1 inkomstskattelagen är om en person eller en viss grupp av personer äger aktier som ger röstmajoritet i bolaget. Hur stor kapitalandel som olika ägare innehar saknar däremot betydelse vid den bedömningen. Att det är aktiernas röstvärde som ska beaktas har motiverats med att reglerna syftar till att ringa in de fall där en person eller ett fåtal personer har ett dominerande eller väsentligt inflytande i bolaget (prop. 1989/90:110 s. 602; jfr även prop. 1975/76:79 s. 70 och RÅ 1986 ref. 47).

15. Om det aktiebolag som ska bedömas har aktier med olika rösträtt är det alltså delägarnas röstandelar som avgör om bolaget är ett fåmansföretag. Vad som gäller när ett bolag ägs indirekt via andra bolag där aktierna har olika rösträtt är däremot inte reglerat. Något skäl att i den situationen göra bedömningen på annat sätt finns dock inte. Även då är den väsentliga frågan vilket inflytande som ägandet för med sig, och detta avgörs primärt utifrån aktiernas röstvärde. 

16. Som Skatterättsnämnden har funnit ska beräkningen av den röstandel i BeijerINU som närståendekretsens indirekta ägande representerar således göras utifrån närståendekretsens röstandel i Beijer Alma, vilket innebär att BeijerINU är ett fåmansföretag.

17. Förhandsbeskedet ska därmed fastställas i den del det har överklagats.

Högsta förvaltningsdomstolens avgörande

Högsta förvaltningsdomstolen fastställer Skatterättsnämndens för­handsbesked i den del det har överklagats.

I avgörandet deltog justitieråden Jäderblom, Ståhl, Gäverth, Medin och Säfsten. Föredragande var justitiesekreteraren Gustav Svensk.

______________________________

Skatterättsnämnden (2025-01-29, Eng (skiljaktig), ordförande, Bengtsson, Cejie, Dahlberg, Hellenius (skiljaktig), Sundin och Östman Johansson):

Förhandsbesked 

Frågorna 1 och 2: Andelarna i BeijerINU AB är andelar i fåmansföretag.

Fråga 3: Andelarna i PMB INVEST AB är inte kvalificerade efter utgången 2025.

Frågorna 4 och 5: Att samtliga andelar i BeijerINU AB utom en avyttrades förändrar inte svaret på fråga 3. Skatteflyktslagen är inte tillämplig.

Skatterättsnämndens bedömning

Frågorna 1 och 2

Huvudfrågan i ärendet är om M.B:s andelar i PMB INVEST är kvalificerade andelar enligt 57 kap. 4 § IL. En förutsättning för detta är att INUInstallation AB, det bolag där M.B. är verksam i betydande omfattning, är ett fåmansföretag enligt 56 kap. 2 § eller 57 kap. 3 §. 

Med fåmansföretag avses enligt 56 kap. 2 § 1 och 6 § aktiebolag där fyra eller färre fysiska personer, direkt eller indirekt, äger andelar som motsvarar mer än 50 procent av rösterna för samtliga andelar i företaget. 

Tveksamheten gäller hur beräkningen ska göras när det företag som ska bedömas, och där alla andelar har samma rösträtt, till viss del ägs indirekt genom bolag där andelarna har olika rösträtt. Är det röst- eller ägarandelen som ska beaktas i varje ägarled? 

Frågeställningen har, såvitt Skatterättsnämnden kan finna, inte berörts i förarbeten eller praxis. 

Det företag som ska bedömas är INUInstallation. Av lagtexten framgår att det är det väsentliga inflytandet i företaget genom röstandelar som är avgörande vid bedömningen av om ett företag är ett fåmansföretag. Enligt Skatterättsnämndens bedömning är den närmast liggande tolkningen att det är röstandelen som ska beaktas i varje ägarled. Det innebär att familjen W., genom Beijer Alma AB, indirekt innehar ca 35,9 procent (47,8 x 0,75) av rösterna i INUInstallation. 

Familjen W. ingår i samma närståendekrets och anses enligt 56 kap. 5 § som en enda delägare. Eftersom ingen av de övriga fysiska delägarna äger mer än 2,1 procent av röstetalet i företaget så är varken INUInstallation eller dess moderbolag BeijerINU fåmansföretag enligt 56 kap. 2 §. 

Vid bedömningen enligt den utvidgade fåmansföretagsdefinitionen i 57 kap. 3 § ska delägare som är verksamma i betydande omfattning i företaget eller i ett av företaget helt eller delvis, direkt eller indirekt, ägt fåmansföretag anses som en enda delägare. De 23 nyckelpersonerna som tillsammans innehar 25 procent av andelarna i det av PMB INVEST direkt ägda företaget BeijerINU är samtliga verksamma i det företaget eller i dess dotterbolag. Det innebär att två fysiska personer innehar ca 61 procent (35,9 + 25) av rösterna i BeijerINU. Bolaget och dess dotterbolag INUInstallation utgör därmed fåmansföretag.

Fråga 3

M.B. är verksam i betydande omfattning i det av PMB INVEST indirekt ägda fåmansföretaget INUInstallation. Det innebär att hans andelar i PMB INVEST är kvalificerade andelar enligt 57 kap. 4 § om inte utomstående­regeln i kapitlets 5 § är tillämplig. 

Av praxis framgår att den omständigheten att det utomstående ägandet avser ett indirekt ägt bolag där delägaren är verksam, och inte det direktägda bolaget, inte hindrar en tillämpning av utomståenderegeln (RÅ 2007 not.1). Vidare framgår att en tillämpning av utomståenderegeln förutsätter att sökanden och utomstående, direkt eller indirekt, samtidigt äger andelar i bolaget (HFD 2015 ref. 13). Vid bedömningen ska för­hållandena under beskattningsåret och de fem föregående beskattnings­åren beaktas.

BeijerlNU, som äger samtliga aktier i INUInstallation, har sedan ingången av 2021 varit ägt av utomstående till 75 procent. Det innebär att INUI vid ingången av 2026 har varit ägt av utomstående i betydande omfattning under den föregående femårsperioden.

Av förutsättningarna framgår att M.B. och de utomstående ägarna vid tidpunkten för utdelningen från PMB INVEST, direkt eller indirekt, samtidigt kommer att äga del i INUInstallation. Då inte heller några särskilda skäl kan anses föreligga är utomståenderegeln tillämplig efter utgången av 2025.

Frågorna 4 och 5

Frågan gäller om utomståenderegeln, under i övrigt samma förut­sättningar, är tillämplig om PMB INVEST avyttrar samtliga sina andelar utom en i BeijerINU. Av 5 § framgår enligt Skatterättsnämndens bedömning inte annat än att utomståenderegeln är tillämplig även om ägandet endast avser en andel. Skatteflyktslagen kan inte anses tillämplig på förfarandet.

Eng och Hellenius var skiljaktiga vad gällde svaret på fråga 2 och anförde:

En förutsättning för att M.B:s andelar i PMB INVEST ska vara kvali­ficerade andelar är att INUInstallation, det bolag där han är verksam i betydande omfattning, är ett fåmansföretag enligt 57 kap. 3 § IL. 

Med fåmansföretag avses enligt 56 kap. 2 § 1 och 6 § aktiebolag där fyra eller färre fysiska personer, direkt eller indirekt, äger andelar som motsvarar mer än 50 procent av rösterna för samtliga andelar. Vid bedömningen enligt den utvidgade fåmansföretagsdefinitionen i 57 kap. 3 § ska delägare som är verksamma i betydande omfattning i företaget eller i ett av företaget helt eller delvis, direkt eller indirekt, ägt fåmansföretag anses som en enda delägare. 

Det företag som ska bedömas är INUInstallation. Av lagtexten framgår inte annat än att det är det väsentliga inflytandet som de ägda andelarna i företaget ger som ska bedömas. I INUInstallation finns inte andelar med olika röstetal utan alla andelar har en röst. Det innebär att andelarna i bolaget inte kan representera ett större röstetal än kapitalandelen. Enligt vår bedömning är det därmed endast den röstandel som de indirekt ägda andelarna i INUInstallation ger som ska beaktas. Vid bedömningen av ovanliggande ägarled är ägarandelen avgörande och det saknar då betydelse att det där finns bolag vars andelar har olika röstetal. Familjen W. äger indirekt andelar som motsvarar ca 9,4 procent (12,5 x 0,75) av såväl röster som kapital i INUInstallation. 

Familjen W. ingår i samma närståendekrets och anses enligt 56 kap. 5 § som en enda delägare. De 23 nyckelpersonerna som tillsammans innehar 25 procent av andelarna i BeijerINU är samtliga verksamma i det företaget eller i dess dotterbolag. Det innebär att två fysiska personer innehar ca 34,4 procent (9,4 + 25) av rösterna i BeijerINU. Det finns inte ytterligare två personer som innehar mer än 15,6 procent av andelarna i bolaget. BeijerINU och dess dotterbolag INUInstallation utgör därmed inte fåmansföretag.

 

Punkt Markering: Högsta förvaltningsdomstolens referatmål Tweet

Publicerad 11 september 2025

Regeringen vill motverka att i grunden välskötta verksamheter, som drabbats av oförutsedda ekonomiska svårigheter, läggs ner enbart på grund av risken för företrädaren att drabbas av ett personligt betalningsansvar. Därför har regeringen beslutat om en lagrådsremiss med förslag om ändringar i det skatterättsliga företrädaransvaret.

En person som företräder ett företag, till exempel en VD, kan i vissa fall bli personligt betalningsansvarig för företagets skatteskulder. Det är viktigt att risken för företrädare att bli personligen betalningsansvarig för företags skatteskulder inte hämmar företagandet eller försvårar rekryteringen av kompetenta företrädare.

I lagrådsremissen föreslås därför att möjligheterna till befrielse från personligt betalningsansvar ska utökas. Det föreslås också att företrädare ska kunna ansöka om två månaders rådrum för att få längre tid på sig att utvärdera olika handlingsalternativ och vidta åtgärder. Under denna tvåmånadersperiod, som räknas från skattens förfallodag, riskerar företrädaren inte ett personligt betalningsansvar utan ges tid att agera för att kunna driva verksamheten vidare. Bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 juli 2026.

– Med de här förslagen vill regeringen förbättra villkoren med att driva och utveckla företag och att minska riskerna för att livskraftiga företag avvecklas i onödan. Regeringen kommer att fortsätta följa frågan om det skatterättsliga företrädaransvaret noggrant, säger finansminister Elisabeth Svantesson.

Presskontakt

Klara Söderberg
Pressekreterare hos finansminister Elisabeth Svantesson
Telefon (växel) 08-405 10 00
Mobil 076-108 90 82
e-post till Klara Söderberg

Punkt Markering: Finansdepartementets pressmeddelanden Tweet